https://kenanmalik.com/2019/03/11/on-the-right-to-have-rights/?utm_source=feedburner&utm_medium=email&utm_campaign=Feed%3A+kenanmalik+%28kenanmalik.com%29
Människor ”har” inte mänskliga rättigheter, så som de har ögonfärg, längd och vikt. Mänskliga rättigheter existerar inte där ute i verkligheten.
Mänskliga rättigheter existerar bara så länge de görs: så länge stater praktiserar dem, medmänniskor respekterar och utövar dem. Utan denna dagliga kamp om mänskliga rättigheter försvinner de.
Därför blir jag så irriterad när läroböcker tillskriver mänskliga rättigheter en objektiv, fysisk existens oberoende av mänskliga eller politiska handlingar: det gör det möjligt att dra in människors medborgarskap utan att de mänskliga rättigheterna verkar beröras. Eller att upphäva asylrätten. Eller att avrätta människor.
Visar inlägg med etikett Lärobok. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Lärobok. Visa alla inlägg
12 mars 2019
18 maj 2018
kommunisten gör revolution
(Utkik, SH-lärobok för åk 7-9, 2014)
För att kunna säga något om kommunism var man förr i tiden tvungen att gå kurser om marxism och rentav läsa en del av Marx och om Marx. Man skrattade åt folk som knappt hade stavat sig genom manifestet och som ändå hade en uppfattning. Numera verkar det räcka att man har rätt inställning. Om man vill framstå som beläst kan man ”bekräfta” denna inställning med två tankefigurer som förekommer i praktiskt taget alla läroböcker:
Religion är opium för folket, och kommunisterna vill göra revolution.
Marx talade i introduktionen till Zur Kritik der Hegelschen Rechtsphilosophie (Deutsch-Französische Jahrbücher 1844, s. 71f) om religion som folkets opium, som något som trängda människor söker tröst i. Lenin däremot talade om religion som ett sätt att lura människor till saktmodighet och uppgivenhet (i Socialism och religion, 1905). Men det är något helt annat. Och leninism är inte marxism. Eller kommunism.
Och dom onda kommunisterna planterar en revolution … det kan man nog bara säga om man aldrig ens har läst manifestet. Där beskriver nämligen Marx inte bara bourgeoisin som en revolutionär klass, utan även hur revolutioner överhuvudtaget uppstår. Och nej, de görs inte.
Och nej, de beslutar inte att använda våld. Står också i manifestet. Och ännu tydligare i kapitalet.
Men, som alltid - varför förstöra en vacker berättelse med fakta? Huvudsaken är väl att eleverna får rätt inställning?
15 april 2018
Harmoni och ställningstaganden
Jo, alltså. Om någon säger att SD är ett nazistiskt parti, är frågan: är det sant? Jovars, det går väl att visa … Är det rättvist? Nja … då måste man väl säga något taskigt om andra partier också. Eller man måste säga att sossarna grundade raspolitiken i Sverige, typ … Men samförstånd? Man borde kanske ta samtalet, gå halva vägen vardera, och hitta en harmonisk kompromiss. Utvisa hälften av alla utlänningar, till exempel.
Men annars är det ju rätt spännande hur läroböcker föreställer sig en diskussion.
14 april 2018
Candide, eller vi lever i ett av världens bästa länder.
Urklipp ur en lärobok i Samhällskunskap för gymnasiet. Just sayin’
13 april 2018
Läroböcker frågar
Om du tror att du kan ha ett klasslöst samhälle där allt ägs privat - tja, visa hur du tror att det skulle fungera! Ha! Du ser ju själv … Klasslösa samhällen fungerar ju inte.
Eftersom allt ägs privat. Av personer. Som äger naturresurserna, företagen med mera. Tycho Jonsson äger typ Coca Cola, Apple och Unilever. Det är inte ens en fråga - texten fastslår i förbigående att det är så. Naturligtvis. Hur skulle det annars vara?
Tänka fritt är stort. Att fritt komma fram till lärobokens ideologiska budskap är större.
Läroböcker
När man vill undersöka om elever eller studenter kopierar varandras texter brukar man undersöka om samma formuleringar förekommer i flera texter, eller om de uttrycker mycket snarlika tankar , och om de använder samma infallsvinkel - speciellt om den är fel, lite långsökt, eller präglas av en tydlig ideologisk ambition.
I så fall skulle man nog se med mycket misstänksamhet på läroböcker. Varför, exempelvis, hävdar alla läroböcker att man *röstade* i den grekiska demokratin - men glömmer bort att nämna att man diskuterade också?
Och varför vill läroböcker inte nämna att man därmed styrde sig själv, vilket skulle kunna ses som en fantastisk bedrift? Varför betonar de istället att demokratin i Athen minsann inte var perfekt? Och varför förklarar de inte varför kvinnor, slavar och metoiker inte fick rösta?
Och varför är läroböcker så snabba med att påpeka att man i Athen faktiskt styrde staten? I Athen hade alltså - enligt läroböckerna - medborgarna inte beslutat att de till exempel skulle ha ett råd, utan de hade en stat - som vi - och att de styrde staten genom att rösta - som vi. Men vi är bättre, förstås.
Och behöver man som läroboksförfattare inte förstå skillnaden mellan grekisk och polis? Varför i hela fridens namn skulle spartanerna ha rösträtt i Aten - med tanke på att de hade en helt annan politisk enhet, och med tanke på att de uppfattades som en annan stam. Ibland blir det bara pinsamt när man försöka tvinga in historiska omständigheter i dagsaktuella berättelser.
En tanke som finns i nästan alla läroböcker: föreställningen att det fanns en tanke eller avsikt med demokratin. Någon satt alltså vid ett ritbord, och skissade på olika statsskick. Av någon anledning valde han (?) att ha demokrati. OK. Och när man har demokrati måste man ju se till att folket styr staten. Enligt andra ingick det i den outgrundliga planen att medborgarna skulle få vara med och styra staten.
Majoriteten av läroböckerna berättar också att den Okände skrev en regelbok. Enligt den måste demokratiska stater göra vissa saker.
Och sen, hävdar praktiskt taget alla läroböcker, införde man demokrati enligt regelboken. Och gav människorna rösträtt. Och beslutade att det ska finnas flera partier, för så ska det vara enligt regelboken.
Tyvärr berättar de inte vem den okände välgöraren var. Synd, men så brukar det vara med skapare och deras outgrundliga visdom.
I så fall skulle man nog se med mycket misstänksamhet på läroböcker. Varför, exempelvis, hävdar alla läroböcker att man *röstade* i den grekiska demokratin - men glömmer bort att nämna att man diskuterade också?
Och varför vill läroböcker inte nämna att man därmed styrde sig själv, vilket skulle kunna ses som en fantastisk bedrift? Varför betonar de istället att demokratin i Athen minsann inte var perfekt? Och varför förklarar de inte varför kvinnor, slavar och metoiker inte fick rösta?
Och varför är läroböcker så snabba med att påpeka att man i Athen faktiskt styrde staten? I Athen hade alltså - enligt läroböckerna - medborgarna inte beslutat att de till exempel skulle ha ett råd, utan de hade en stat - som vi - och att de styrde staten genom att rösta - som vi. Men vi är bättre, förstås.
Och behöver man som läroboksförfattare inte förstå skillnaden mellan grekisk och polis? Varför i hela fridens namn skulle spartanerna ha rösträtt i Aten - med tanke på att de hade en helt annan politisk enhet, och med tanke på att de uppfattades som en annan stam. Ibland blir det bara pinsamt när man försöka tvinga in historiska omständigheter i dagsaktuella berättelser.
En tanke som finns i nästan alla läroböcker: föreställningen att det fanns en tanke eller avsikt med demokratin. Någon satt alltså vid ett ritbord, och skissade på olika statsskick. Av någon anledning valde han (?) att ha demokrati. OK. Och när man har demokrati måste man ju se till att folket styr staten. Enligt andra ingick det i den outgrundliga planen att medborgarna skulle få vara med och styra staten.
Majoriteten av läroböckerna berättar också att den Okände skrev en regelbok. Enligt den måste demokratiska stater göra vissa saker.
Och sen, hävdar praktiskt taget alla läroböcker, införde man demokrati enligt regelboken. Och gav människorna rösträtt. Och beslutade att det ska finnas flera partier, för så ska det vara enligt regelboken.
Tyvärr berättar de inte vem den okände välgöraren var. Synd, men så brukar det vara med skapare och deras outgrundliga visdom.
21 augusti 2017
Arena och demokratin
Demokratins utgångspunkt är istället att ett samhälle där alla medborgare är med och bestämmer är moraliskt riktigt och dessutom överlägset när det gäller att lösa samhällsproblem och garantera mänskliga rättigheter. (s 37)
De flesta läroböcker har ett något speciellt sätt att uttrycka sig, någonstans mellan information och moraliska pekpinnar. Många använder också ovanliga språkliga konstruktioner, som till exempel frånvaron av konnektorer som ”därför”, ”men”, ”dessutom”, ”å andra sidan” osv. Därför (”Därför” är här en konnektor) är läroböcker ofta lite svåra att läsa och kräver att läsaren själv konstruerar sammanhang (se Monica Reichenbergs avhandling).
Det är inte heller alltid klart hur läroböcker definierar sina centrala begrepp. I ovanstående citat är det oklart vad som menas med ”utgångspunkt”. Förmodligen syftar begreppet här på föreställningen om en kärna, om demokratins nyckeltanke eller princip. Men det är något som läsaren själv får lägga till, utifrån läsarens kunskaper om vad textförfattaren kan ha tänkt. Man tänker alltså själv, men man tänker det som (troligen) har varit avsikten.
”Demokrati” - som tycks vara en självständig aktör, någon som tänker och antar vissa saker - verkar ha funderat över varför det är bra att ”alla medborgare är med och bestämmer”:
Det är
- ”moraliskt riktigt”
- effektivt:
- för att ”lösa samhällsproblem”
- för att garantera mänskliga rättigheter.
Citatet reducerar det politiska till lösning av problem som dyker upp, och som verkställighet av en given uppgift - ”att garantera mänskliga rättigheter”. Citatet utesluter fullständigt att demokrati skulle kunna handla om människors rätt att konstruera och gestalta ett samhälle - tillsammans. Istället utgår texten ifrån att samhället redan existerar och bara skall förvaltas.
Citatet fabricerar också samtycke. Vem skulle inte vilja lösa samhällsproblem, garantera mänskliga rättigheter, och dessutom ha ett överlägset samhällssystem? I synnerhet om alternativet - det enda alternativ som texten ger - är diktatur?
Texten uppmanar också eleverna att välja. Väljer du diktatur eller demokrati? Om du är osäker - läs hela texten en gång till så att du förstår hur hemsk diktaturen är (”diktaturen” som sådan, alltså pratar vi om ”diktaturens natur”, ungefär som ”norrlänningen är tystlåten”).
De flesta läroböcker har ett något speciellt sätt att uttrycka sig, någonstans mellan information och moraliska pekpinnar. Många använder också ovanliga språkliga konstruktioner, som till exempel frånvaron av konnektorer som ”därför”, ”men”, ”dessutom”, ”å andra sidan” osv. Därför (”Därför” är här en konnektor) är läroböcker ofta lite svåra att läsa och kräver att läsaren själv konstruerar sammanhang (se Monica Reichenbergs avhandling).
Det är inte heller alltid klart hur läroböcker definierar sina centrala begrepp. I ovanstående citat är det oklart vad som menas med ”utgångspunkt”. Förmodligen syftar begreppet här på föreställningen om en kärna, om demokratins nyckeltanke eller princip. Men det är något som läsaren själv får lägga till, utifrån läsarens kunskaper om vad textförfattaren kan ha tänkt. Man tänker alltså själv, men man tänker det som (troligen) har varit avsikten.
”Demokrati” - som tycks vara en självständig aktör, någon som tänker och antar vissa saker - verkar ha funderat över varför det är bra att ”alla medborgare är med och bestämmer”:
Det är
- ”moraliskt riktigt”
- effektivt:
- för att ”lösa samhällsproblem”
- för att garantera mänskliga rättigheter.
Citatet reducerar det politiska till lösning av problem som dyker upp, och som verkställighet av en given uppgift - ”att garantera mänskliga rättigheter”. Citatet utesluter fullständigt att demokrati skulle kunna handla om människors rätt att konstruera och gestalta ett samhälle - tillsammans. Istället utgår texten ifrån att samhället redan existerar och bara skall förvaltas.
Citatet fabricerar också samtycke. Vem skulle inte vilja lösa samhällsproblem, garantera mänskliga rättigheter, och dessutom ha ett överlägset samhällssystem? I synnerhet om alternativet - det enda alternativ som texten ger - är diktatur?
Texten uppmanar också eleverna att välja. Väljer du diktatur eller demokrati? Om du är osäker - läs hela texten en gång till så att du förstår hur hemsk diktaturen är (”diktaturen” som sådan, alltså pratar vi om ”diktaturens natur”, ungefär som ”norrlänningen är tystlåten”).
25 november 2012
Biesta: Bortom lärandet
Några lösa tankar om Gert Biestas ”Bortom lärandet”.
Här finns en recension av Jonas Aspelin.
Här finns hans hemsida.
[En annan bok som kan rekommenderas är Biesta, Gert J J (2010), Good Education in an Age of Measurement: Ethics, Politics, Democracy. Boulder: Paradigm Pub]
Biesta ifrågasätter föreställningen att man - i demokratins namn - skall forma människor efter en i förväg given mall, så att de sedan reproducerar de samhällsstrukturer som har format dem. Hela föreställningen att man skall forma människor till demokrater vilar på tanken att de inte skulle bli demokrater om man inte tvingade, formade eller utbildade dem till demokrater.
Ett problem i sammanhanget är att alla uttalanden om demokrati är del av en debatt om frågan vilken demokrati som är den rätta. Det går inte att säga något om demokrati utan att delta i denna debatt. ”Demokrati” är alltså ett ”essentially contested concept”, dvs. det kan inte finnas någon objektiv definition av själva begreppet.
Om alltså någon säger att vi skall utbilda för demokrati är frågan för vilken demokrati? En deltagardemokrati kräver kanske andra deltagare än en elitdemokrati, eller en formell demokrati där medborgare skall rösta fram de föreslagna politikerna och sen sitta stilla i båten i 4 år. Olika demokratiteorier har olika syn på människor, på samhället, på framtiden osv.
Gert Biesta menar sedan - starkt förenklat - att människor inte blir människor genom att formas på ett visst sätt, utan därför att de möter andra människor och erkänner varandras olikhet.
Att tvinga in människor i en gemenskap och sedan erbjuda dem att ”vara demokrater” betyder att gemenskapen kommer före demokratin.
Biesta synliggör läroböckernas och styrdokumentens berättelser, som
Ett viktigt led i detta är att kalla den förhärskande demokratisynen för ”kunskap” (dvs. sann, äkta, självklar) och tvinga eleverna med förmedling, argument och betyg att anamma den.
Biesta visar ett alternativ till denna hjärntvätt i ”demokratins” (≈ status quos) namn: möten mellan människor som leder till att dessa definierar sig själva/varandra i politiska handlingar, och formar de strukturer inom vilka de lever. En ”open end”-demokrati.
Alltså inte staten som väljer sig ett nytt folk (analogt till Bert Brechts dikt om regeringen som är missnöjd med folket och därför väljer sig et nytt), utan folket som bestämmer vilken stat de vill ha.
Tänk om människor läser denna bok och tar den på allvar. Tank om människor inte längre tror på TINA (There Is No Alternative)
Bäva månde regeringar, stater och eliter …
Här finns en recension av Jonas Aspelin.
Här finns hans hemsida.
[En annan bok som kan rekommenderas är Biesta, Gert J J (2010), Good Education in an Age of Measurement: Ethics, Politics, Democracy. Boulder: Paradigm Pub]
Biesta ifrågasätter föreställningen att man - i demokratins namn - skall forma människor efter en i förväg given mall, så att de sedan reproducerar de samhällsstrukturer som har format dem. Hela föreställningen att man skall forma människor till demokrater vilar på tanken att de inte skulle bli demokrater om man inte tvingade, formade eller utbildade dem till demokrater.
Ett problem i sammanhanget är att alla uttalanden om demokrati är del av en debatt om frågan vilken demokrati som är den rätta. Det går inte att säga något om demokrati utan att delta i denna debatt. ”Demokrati” är alltså ett ”essentially contested concept”, dvs. det kan inte finnas någon objektiv definition av själva begreppet.
Om alltså någon säger att vi skall utbilda för demokrati är frågan för vilken demokrati? En deltagardemokrati kräver kanske andra deltagare än en elitdemokrati, eller en formell demokrati där medborgare skall rösta fram de föreslagna politikerna och sen sitta stilla i båten i 4 år. Olika demokratiteorier har olika syn på människor, på samhället, på framtiden osv.
Gert Biesta menar sedan - starkt förenklat - att människor inte blir människor genom att formas på ett visst sätt, utan därför att de möter andra människor och erkänner varandras olikhet.
Att tvinga in människor i en gemenskap och sedan erbjuda dem att ”vara demokrater” betyder att gemenskapen kommer före demokratin.
Biesta synliggör läroböckernas och styrdokumentens berättelser, som
- alltid pratar om demokrati i singularis
- alltid skall forma eleverna till demokratiska människor
- alltid råkar forma eleverna så att de passar ihop med demokratiföreställningen
- inte ha några som helst problem med att påtvinga människor en viss uppfattning (kallat ”kunskap”) i demokratins namn
Ett viktigt led i detta är att kalla den förhärskande demokratisynen för ”kunskap” (dvs. sann, äkta, självklar) och tvinga eleverna med förmedling, argument och betyg att anamma den.
Biesta visar ett alternativ till denna hjärntvätt i ”demokratins” (≈ status quos) namn: möten mellan människor som leder till att dessa definierar sig själva/varandra i politiska handlingar, och formar de strukturer inom vilka de lever. En ”open end”-demokrati.
Alltså inte staten som väljer sig ett nytt folk (analogt till Bert Brechts dikt om regeringen som är missnöjd med folket och därför väljer sig et nytt), utan folket som bestämmer vilken stat de vill ha.
Tänk om människor läser denna bok och tar den på allvar. Tank om människor inte längre tror på TINA (There Is No Alternative)
Bäva månde regeringar, stater och eliter …
28 mars 2009
Gratis-läromedel
Det finns böcker. Och det finns gratis-böcker.
OKQ8, Preem, Statoil och SAS informerar om miljön - om bilismens och flygets miljöeffekter.
Astra Zeneca informerar om forskning och djurförsök - om experiment med människor i fattiga länder?
IFPI - skivbolagens intresseorganisation - informerar om "ett schysstare Internet". Förmodligen om pirate bay?
Scan och Köttbranschens Riksförbund informerar om "Mervärden" - vegetariskt? djurtransporter?
Svenskt Näringsliv informerar om samhällsekonomi ...
Listan är lång. Så snälla företagen är som informerar elever. Och hur mycket kritisk textanalys ingår i lärarutbildningen?
OKQ8, Preem, Statoil och SAS informerar om miljön - om bilismens och flygets miljöeffekter.
Astra Zeneca informerar om forskning och djurförsök - om experiment med människor i fattiga länder?
IFPI - skivbolagens intresseorganisation - informerar om "ett schysstare Internet". Förmodligen om pirate bay?
Scan och Köttbranschens Riksförbund informerar om "Mervärden" - vegetariskt? djurtransporter?
Svenskt Näringsliv informerar om samhällsekonomi ...
Listan är lång. Så snälla företagen är som informerar elever. Och hur mycket kritisk textanalys ingår i lärarutbildningen?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)