Candide, eller vi lever i ett av världens bästa länder.

Urklipp ur en lärobok i Samhällskunskap för gymnasiet. Just sayin’

Läroböcker frågar

Om du tror att du kan ha ett klasslöst samhälle där allt ägs privat - tja, visa hur du tror att det skulle fungera! Ha! Du ser ju själv … Klasslösa samhällen fungerar ju inte.
Eftersom allt ägs privat. Av personer. Som äger naturresurserna, företagen med mera. Tycho Jonsson äger typ Coca Cola, Apple och Unilever. Det är inte ens en fråga - texten fastslår i förbigående att det är så. Naturligtvis. Hur skulle det annars vara?
Tänka fritt är stort. Att fritt komma fram till lärobokens ideologiska budskap är större.

Läroböcker

När man vill undersöka om elever eller studenter kopierar varandras texter brukar man undersöka om samma formuleringar förekommer i flera texter, eller om de uttrycker mycket snarlika tankar , och om de använder samma infallsvinkel - speciellt om den är fel, lite långsökt, eller präglas av en tydlig ideologisk ambition.
I så fall skulle man nog se med mycket misstänksamhet på läroböcker. Varför, exempelvis, hävdar alla läroböcker att man *röstade* i den grekiska demokratin - men glömmer bort att nämna att man diskuterade också?

Och varför vill läroböcker inte nämna att man därmed styrde sig själv, vilket skulle kunna ses som en fantastisk bedrift? Varför betonar de istället att demokratin i Athen minsann inte var perfekt? Och varför förklarar de inte varför kvinnor, slavar och metoiker inte fick rösta?
Och varför är läroböcker så snabba med att påpeka att man i Athen faktiskt styrde staten? I Athen hade alltså - enligt läroböckerna - medborgarna inte beslutat att de till exempel skulle ha ett råd, utan de hade en stat - som vi - och att de styrde staten genom att rösta - som vi. Men vi är bättre, förstås.
Och behöver man som läroboksförfattare inte förstå skillnaden mellan grekisk och polis? Varför i hela fridens namn skulle spartanerna ha rösträtt i Aten - med tanke på att de hade en helt annan politisk enhet, och med tanke på att de uppfattades som en annan stam. Ibland blir det bara pinsamt när man försöka tvinga in historiska omständigheter i dagsaktuella berättelser.

En tanke som finns i nästan alla läroböcker: föreställningen att det fanns en tanke eller avsikt med demokratin. Någon satt alltså vid ett ritbord, och skissade på olika statsskick. Av någon anledning valde han (?) att ha demokrati. OK. Och när man har demokrati måste man ju se till att folket styr staten. Enligt andra ingick det i den outgrundliga planen att medborgarna skulle få vara med och styra staten.
Majoriteten av läroböckerna berättar också att den Okände skrev en regelbok. Enligt den måste demokratiska stater göra vissa saker.
Och sen, hävdar praktiskt taget alla läroböcker, införde man demokrati enligt regelboken. Och gav människorna rösträtt. Och beslutade att det ska finnas flera partier, för så ska det vara enligt regelboken.
Tyvärr berättar de inte vem den okände välgöraren var. Synd, men så brukar det vara med skapare och deras outgrundliga visdom.

Douglas Adams om lärare …

"Anyone who is capable of getting themselves made President should on no account be allowed to do the job." (Douglas Adams). 

Det gäller väl lärare också? Alla som vill förmedla sanningen, som vet hur det egentligen är och som skall berätta det för oskyldiga elever, som ska syssla med kunskapen, den rena kunskapen och ingenting annat an kunskapen - de borde ”on no account be allowed to do the job”.

Istället borde vi ta in tvivlarna, ty utan tvivel är man inte klok. (Tage Danielsson).
Och tvivlarna kan tänka sig att det finns flera olika perspektiv.

Och det i sin tur gör det ju intressant att lyssna på andra och samtala med dem. Även när de är elever.
Det skulle bli intressanta antagningssamtal …

Pedagogisk filosofi

Jag har precis läst ett antal arbeten om pedagogisk filosofi.
Det fanns två uppgifter:

1. att beskriva en pedagogisk filosofi, och
2. att förklara hur man skulle undervisa utifrån denna filosofi.

1. Den första delen fungerade sådär. Man kan se två grupper:

• holistiska beskrivningar utifrån principer som kunskapssyn, ontologi, premisser, antaganden, ideologi, utopi
• atomistiska beskrivningar som räknar upp detaljer utan inbördes sammanhang eller rangordning

[Jag är ganska säker på att atomisterna kommer att glömma några av sina orelaterade detaljer inom kort, det tyder i alla fall ”Inlärning och omvärldsuppfattning” (1977, 1999) på]

2. I den andra delen kan man se samma mönster om och om igen: Läraren har kunskap, elever har ingen kunskap. Läraren förklarar hur det är, och sen får studenterna diskutera det och tillämpa det på olika exempel.

Beroende på den filosofiska pedagogik som hade valts i den första delen beskrevs detta som ”Learning by doing” (att öva in given kunskap förankrades därmed hos Dewey), eller som ”scaffolding” och ”den proximala zonen” (lärarens förmedling av den sanna, korrekta och objektiva bilden av verkligheten förankrades därmed hos Vygotskij.

En text lyckades till och med att kombinera ”fokus på det lärande subjektet och dess verklighet” med förmedlingspedagogik (genom ”jag skall berätta för dem att de skall bli fria och kritiskt tänkande människor”).

Den egna erfarenheten av förmedlingspedagogik och essentialistisk kunskapssyn har alltså lett till en total hegemoni för essentialismen - till och med när man uttryckligen säger sig konstruera en icke-essentialistisk undervisning.

Critical Thinking

Jag hittade just en intressant bok:

Noella, Steven (2012) Your deceptive Mind. A scientific Guide to Critical Thinking. The Teaching Company: The Great Courses.

Mycket, mycket bra. Innehåller ett antal lektioner som även finns som ljudbok och videofilmer:

Lecture 1: The Necessity of Thinking about Thinking

Lecture 2: The Neuroscience of Belief

Lecture 3: Errors of Perception

Lecture 4: Flaws and Fabrications of Memory

Lecture 5: Pattern Recognition—Seeing What’s Not There

Lecture 6: Our Constructed Reality

Lecture 7: The Structure and Purpose of Argument

Lecture 8: Logic and Logical Fallacies

Lecture 9: Heuristics and Cognitive Biases

Lecture 10: Poor at Probability—Our Innate Innumeracy

Lecture 11: Toward Better Estimates of What’s Probable

Lecture 12: Culture and Mass Delusions

Lecture 13: Philosophy and Presuppositions of Science

Lecture 14: Science and the Supernatural

Lecture 15: Varieties and Quality of Scientic Evidence

Lecture 16: Great Scientic Blunders

Lecture 17: Science versus Pseudoscience

Lecture 18: The Many Kinds of Pseudoscience

Lecture 19: The Trap of Grand Conspiracy Thinking

Lecture 20: Denialism—Rejecting Science and History

Lecture 21: Marketing, Scams, and Urban Legends

Lecture 22: Science, Media, and Democracy

Lecture 23: Experts and Scientific Consensus

Lecture 24: Critical Thinking and Science in Your Life

Den här boken borde vi ha som kursmaterial …

4 hörn

”Hellre lite skit i hörnen än ett rent helvete”, sägs det.

Nåväl.

Jag läste just om något om ett pedagogiskt helvete: Värderingsövningar som exempelvis ”4 hörn” handlar inte om rätt och fel.

Det är säkert betryggande för en elever som intet ont anande ställde sig ett hörn och sedan upptäckte att hon är alldeles ensam där. Hon kan ju tyst rabbla det pedagogiska mantrat för sig själv: Det är inte fel att vara ensam om en uppfattning, det är inte fel att ha en åsikt som ingen annan har, det är inte fel …

Det är ett rent helvete att känna sig som en liten skit i fel hörn.

Tack och lov förstår de flesta eleverna vad som kommer att hända, kalkylerar balansen mellan bästisen, läraren, normen, ämnet och en massa annat och ”råkar” ställa sig i ett hörn som inte är rätt eller fel, men där det ändå majoriteten samlas.

Det borde finnas reserverade platser i helvetet för lärare som förväxlar ”är” och ”bör”, och som trosvisst förkunnar att deras egen önskedröm är verklighet. Det är den liberala, voluntaristiska drömmen: verkligheten förändras när man känner för det.

Synd att de kvinnor som lät sig fängslas i sin kamp för kvinnlig rösträtt inte visste att de borde bara ha ställt sig i rätt hörn för att få lov att rösta.