Det är kanske nåt etniskt, men jag upplever vissa kommunikationsmönster som exotiska.
En student menar att jag kritiserar hennes uppsatsutkast. Hon berättar det inte för mig - hon går till någon annan lärare och berättar det. I valet mellan att kräva en ändring eller att få moraliskt stöd valde hon det moraliska stödet.
Några kursdeltagare har synpunkter på litteratur, examinationsuppgiften, en kollegas undervisning. De berättar det inte för den som är ansvarig för kursen: de går till någon annan person. Där berättar de att de har klagat och blivit avvisade. Där berättar de hur omöjlig uppgiften är. Där gräver de också fram saker som är faktiskt har rättats till.
Vad är målet?
“Tycker du inte också att han är omöjlig?”
“Håller du med mig?”
Eller?
4 december 2009
23 oktober 2009
Dela - nätverk för lärare
Här finns ett nätverk för lärare som delar med sig av idéer, undervisningsförslag, tips och en massa annat:
Dela
Dela
19 oktober 2009
Konsten att vara vetenskaplig
Sven-Ove Hansson: Konsten att vara vetenskaplig. (pdf)
Han förklarar ungefär hur man forskar - och varför man gör så. Läs den!
Han förklarar ungefär hur man forskar - och varför man gör så. Läs den!
4 oktober 2009
politisk korrekt
Ibland är man slö. Jag har blivit förolämpad, för en vecka sedan. Och upptäcker det nu.
En student kommenterade en föreläsning med "du vet ju vad du ska säga för att vara politisk korrekt".
Jag fattade ingenting. Jag, politiskt korrekt? Inte!!!!
Sen förklarade hon. Muslimer har en hederskultur, de förtrycker kvinnor och mördar döttrar. Därför måste vi befria deras kvinnor. Det vet alla. Men du förnekar det. Du vägrar att se sanningen därför att den inte är politiskt korrekt.
Lite naivt trodde jag att den härskande/styrande ideologiska diskursen är mest politisk korrekt:
Lustigt. Nästan. Den styrande rasismen beskyller alltså icke-rasister för att ha makten över diskursen.
Men det har rasister alltid gjort: "slå tillbaka" för att försvara fosterlandet, vitheten, rasen. Finns något brutalare sanningsanspråk än att hävda "den som förnekar att vi har rätt ljuger"? Antingen har de rätt, eller så har de rätt.
Och den som inte är med oss är mot oss.
För dom har vi läger. I rent självförsvar, förstås.
En student kommenterade en föreläsning med "du vet ju vad du ska säga för att vara politisk korrekt".
Jag fattade ingenting. Jag, politiskt korrekt? Inte!!!!
Sen förklarade hon. Muslimer har en hederskultur, de förtrycker kvinnor och mördar döttrar. Därför måste vi befria deras kvinnor. Det vet alla. Men du förnekar det. Du vägrar att se sanningen därför att den inte är politiskt korrekt.
Lite naivt trodde jag att den härskande/styrande ideologiska diskursen är mest politisk korrekt:
- nyliberal marknadsreligion,
- neokonservativ law-and-order-romantik,
- postpolitik, som finansministens vädermetaforer
- salongsrasism med migrationsverkets champagnefester när man lyckas med en svår utvisning
Lustigt. Nästan. Den styrande rasismen beskyller alltså icke-rasister för att ha makten över diskursen.
Men det har rasister alltid gjort: "slå tillbaka" för att försvara fosterlandet, vitheten, rasen. Finns något brutalare sanningsanspråk än att hävda "den som förnekar att vi har rätt ljuger"? Antingen har de rätt, eller så har de rätt.
Och den som inte är med oss är mot oss.
För dom har vi läger. I rent självförsvar, förstås.
1 oktober 2009
Ny skräckfilm
Räddningen från flumskolan har visst fått lite collateral benefits, av skolverkets senaste rapport att döma (Vad påverkar resultaten i svensk grundskola? Kunskapsöversikt om betydelsen av olika faktorer)
Skolverket visar att vi får
Själv röstar jag för att differentiering är huvudsyftet med "århundradets skolreform", men det kan ju också vara en (ur skolministerns perspektiv) lycklig sidoeffekt.
Sammanfattning: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2258
Rapporten: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2260
Skolverket visar att vi får
- mer differentiering (= sortering & gallring),
- mer lönsamma privatskolor med färre utbildade lärare och mer do-it-yourself-pedagogik,
- mer kommunala sparåtgärder med mindre pengar till skolor och utbildning,
- sämre skolresultat med ett större glapp mellan "bra" och "dåliga" elever ...
Själv röstar jag för att differentiering är huvudsyftet med "århundradets skolreform", men det kan ju också vara en (ur skolministerns perspektiv) lycklig sidoeffekt.
Sammanfattning: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2258
Rapporten: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2260
30 september 2009
"jag tycker"
Frasen "jag tycker", tycker jag, verkar ligga i tiden.
Men det är förstås intressantare hur den används.
När politiker anlägger cockerspaniel-fejset och ser bekymrade ut och "tycker" att det behövs fler poliser i Rosengård, för att upphäva utanförskapet där, då handlar det inte om en personlig åsikt. Men det framställs så.
Det personliga tyckandet upphäver regeln "makthavare skall argumentera för sina åtgärder".
Den regel makthavare vill införa är "jag känner, precis som du och alla andra". Skillnaden är att makthavarnas "kännande" kan sätta andra i fängelse. Och att detta kännande uttalar sig om fakta, verkligheten, saker - och konstruerar dem. Den konstruerar burka-hotet i Danmark (omkring ett dussin kvinnor i burka hotar danskheten), den konstruerar hotfulla källarmoskéer i Rosengård (som de flesta där aldrig besöker) och så vidare.
"Känna" betyder alltså "jag behöver inte argumentera för det".
Den nya känslan: jag känner att världen är platt. Det känns så. Då måste det ju vara så. Bäst att stanna i Sverige, så man inte ramlar över kanten.
Ett problem jag ser i förlängningen är att man på detta sätt kan skapa sig en egen värld. Video on demand levererar den videofilm vi just nu vill se. Helt ok. Men: Life on Demand. Strukturer on demand. Verklighet on demand?
Om man inte kan kommunicera sin verklighet, om det inte finns någon gemensam grund att tala om - hur handlar vi då? Utifrån vår egen känsla?
Eller med fingret i luften, för att följa andras känslor? Det är lika illa det - som jakten på terrorister visar. They seek him here, they seek him there, those frenchies seek him everywhere" skaldade Röda Nejlikan. Bin Ladin måste ju vara någonstans - eftersom alla talar om att han är ett hot. På en flygplats nära dig? I mailen?
Eller med k-pisten när man återbesöker sin gamla skola, där man kände sig förnedrad, man inte kunde tala om det?
"Kännandet" ersätter argument, och jag känner att därmed en hel värld av gemensam argumentationsgrund faller. Habermas' deliberation förutsätter att vi enas om argumentations-regler. Vad gör vi utan dessa regler?
Därför vill jag inte läsa fler uppsatser som handlar om vad författaren känner, tycker, upplever. Det är intressant som en upplevelse, visst. Men det hjälper mig inte att förstå. "Jag känner" argumenterar inte med mig. Utmanar mig inte. Får mig inte att tänka nytt.
Dessutom innebär "jag känner" ett spel med ord som på svenska råkar sammanfalla:
- "jag upplever" - t ex jag känner hunger, lust, längtan ...
- "jag har en vag tanke" - t ex känner jag att jag har glömt något, och att jag skriver för mycket här.
- "jag beskriver verkligheten, men vill/kan inte argumentera för det" - t ex om jag känner att det här är ett viktigt ämne.
Att känna hunger är legitimt. Ingen annan kan bedöma om jag verkligen känner det. Jag kan säga det, och kräva att jag blir trodd. Sannfärdighet, som Habermas säger, om inte jag minns fel.
Men att känna att Rosengård måste omges av taggtråd och poliser - det är ett uttalande som kräver ingrepp i andras liv och borde därför legitimeras. Om inte annat än genom att talaren presenterar sin världsbild och sina argument.
Därför, känner jag, vill jag inte läsa fler uppsatser där författaren känner helt personligt ... speciellt inte om författaren skall bli lärare och känner att hon/han känner för en viss undervisning, dvs. för att forma andra människors liv.
Men det är förstås intressantare hur den används.
När politiker anlägger cockerspaniel-fejset och ser bekymrade ut och "tycker" att det behövs fler poliser i Rosengård, för att upphäva utanförskapet där, då handlar det inte om en personlig åsikt. Men det framställs så.
Det personliga tyckandet upphäver regeln "makthavare skall argumentera för sina åtgärder".
Den regel makthavare vill införa är "jag känner, precis som du och alla andra". Skillnaden är att makthavarnas "kännande" kan sätta andra i fängelse. Och att detta kännande uttalar sig om fakta, verkligheten, saker - och konstruerar dem. Den konstruerar burka-hotet i Danmark (omkring ett dussin kvinnor i burka hotar danskheten), den konstruerar hotfulla källarmoskéer i Rosengård (som de flesta där aldrig besöker) och så vidare.
"Känna" betyder alltså "jag behöver inte argumentera för det".
Den nya känslan: jag känner att världen är platt. Det känns så. Då måste det ju vara så. Bäst att stanna i Sverige, så man inte ramlar över kanten.
Ett problem jag ser i förlängningen är att man på detta sätt kan skapa sig en egen värld. Video on demand levererar den videofilm vi just nu vill se. Helt ok. Men: Life on Demand. Strukturer on demand. Verklighet on demand?
Om man inte kan kommunicera sin verklighet, om det inte finns någon gemensam grund att tala om - hur handlar vi då? Utifrån vår egen känsla?
Eller med fingret i luften, för att följa andras känslor? Det är lika illa det - som jakten på terrorister visar. They seek him here, they seek him there, those frenchies seek him everywhere" skaldade Röda Nejlikan. Bin Ladin måste ju vara någonstans - eftersom alla talar om att han är ett hot. På en flygplats nära dig? I mailen?
Eller med k-pisten när man återbesöker sin gamla skola, där man kände sig förnedrad, man inte kunde tala om det?
"Kännandet" ersätter argument, och jag känner att därmed en hel värld av gemensam argumentationsgrund faller. Habermas' deliberation förutsätter att vi enas om argumentations-regler. Vad gör vi utan dessa regler?
Därför vill jag inte läsa fler uppsatser som handlar om vad författaren känner, tycker, upplever. Det är intressant som en upplevelse, visst. Men det hjälper mig inte att förstå. "Jag känner" argumenterar inte med mig. Utmanar mig inte. Får mig inte att tänka nytt.
Dessutom innebär "jag känner" ett spel med ord som på svenska råkar sammanfalla:
- "jag upplever" - t ex jag känner hunger, lust, längtan ...
- "jag har en vag tanke" - t ex känner jag att jag har glömt något, och att jag skriver för mycket här.
- "jag beskriver verkligheten, men vill/kan inte argumentera för det" - t ex om jag känner att det här är ett viktigt ämne.
Att känna hunger är legitimt. Ingen annan kan bedöma om jag verkligen känner det. Jag kan säga det, och kräva att jag blir trodd. Sannfärdighet, som Habermas säger, om inte jag minns fel.
Men att känna att Rosengård måste omges av taggtråd och poliser - det är ett uttalande som kräver ingrepp i andras liv och borde därför legitimeras. Om inte annat än genom att talaren presenterar sin världsbild och sina argument.
Därför, känner jag, vill jag inte läsa fler uppsatser där författaren känner helt personligt ... speciellt inte om författaren skall bli lärare och känner att hon/han känner för en viss undervisning, dvs. för att forma andra människors liv.
test - om bloggen
Detta är ett test:
Min röst ska nu komma från någonstans i rummet.
Och detta var ett diskriminerande diskursivt inlägg. Det utesluter alla som inte förstår vilken företeelse inlägget lutar sig mot. Och därmed vilken tid det leker med.
Och förklaringen för det diskriminerande diskursiva är också rätt så nördig. Den positionerar texten i ett annat kontext och i en annan diskurs, närmare: i diskurs-diskursen.
Slut på nördigheter.
Min röst ska nu komma från någonstans i rummet.
Och detta var ett diskriminerande diskursivt inlägg. Det utesluter alla som inte förstår vilken företeelse inlägget lutar sig mot. Och därmed vilken tid det leker med.
Och förklaringen för det diskriminerande diskursiva är också rätt så nördig. Den positionerar texten i ett annat kontext och i en annan diskurs, närmare: i diskurs-diskursen.
Slut på nördigheter.
17 augusti 2009
fri konkurrens och kontroll
Jaha, nu har alltså H:r Björklund kommit på att det finns en "betygsinflation". Nåja,
Som vanligt, alltså: skolministern har en känsla. Som alla de andra gånger han skaldade om disciplinbrist, flumskola, hot och våld och övergrepp och allt annat som han - och knappast någon annan utanför hans supportergrupp - såg i den svenska skolan. Matilda Wiklunds avhandling visar tydligt att hans budskap var i säck innan den var i påse.
Björklund tror vidare:
Vem var det då som var så naiv att han förespråkade privatägda skolor - på Newspeak kallat för friskolor - som lösning för alla problem?
En förbryllande tanke: är det privatskolorna som skall kontrolleras? Nej, alla skolor skall granskas. Vilket antyder alltså att det inte alls handlar om jakten efter skolor som använder bonus-betyg som konkurrensmedel, utan om en generell kontroll av lärares verksamhet. Exakt så som skolutredningen visar: lärarna behöver hjälp att tolka läroplanen, att undervisa rätt, och att sätta de rätta betygen. Och rättar in sig i ledet.
Och ministern meddelar redan var kryphålen finns: betyg skall inte bara sättas utifrån proven, lärarna skall väga in vad eleverna gör på lektionerna. Det är bara "allt för stora avvikelser" som skall undersökas.
Alltså: sköt det hela snyggt, så händer inget. Utom att alla skall kontrolleras.
Jan Björklund säger att det inte är bevisat, men att mycket pekar på att det finns en betygsinflation.
Som vanligt, alltså: skolministern har en känsla. Som alla de andra gånger han skaldade om disciplinbrist, flumskola, hot och våld och övergrepp och allt annat som han - och knappast någon annan utanför hans supportergrupp - såg i den svenska skolan. Matilda Wiklunds avhandling visar tydligt att hans budskap var i säck innan den var i påse.
Björklund tror vidare:
Eftersom eleverna fritt får välja skola finns risken att skolorna gärna ger för höga betyg, tror Jan Björklund.
– Jag är ändå för det fria skolvalet men jag tror att man är naiv om man tror att man kan ha ett fritt skolval utan att man från statens sida kontrollerar och följer upp. Och det är ju det vi nu rättar till. Vi har haft fri konkurrens och fritt skolval under 15 år men vi har inte haft någon ordentlig uppföljning och nu ska vi få det, säger utbildningsminister Jan Björklund.
Vem var det då som var så naiv att han förespråkade privatägda skolor - på Newspeak kallat för friskolor - som lösning för alla problem?
En förbryllande tanke: är det privatskolorna som skall kontrolleras? Nej, alla skolor skall granskas. Vilket antyder alltså att det inte alls handlar om jakten efter skolor som använder bonus-betyg som konkurrensmedel, utan om en generell kontroll av lärares verksamhet. Exakt så som skolutredningen visar: lärarna behöver hjälp att tolka läroplanen, att undervisa rätt, och att sätta de rätta betygen. Och rättar in sig i ledet.
Och ministern meddelar redan var kryphålen finns: betyg skall inte bara sättas utifrån proven, lärarna skall väga in vad eleverna gör på lektionerna. Det är bara "allt för stora avvikelser" som skall undersökas.
Alltså: sköt det hela snyggt, så händer inget. Utom att alla skall kontrolleras.
kön och forskning
Under många år har det varit "common knowledge" att forskningen försummar det kvinnliga perspektivet. Läkemedelsforskning och krocktester med bilar är bara två exempel. Den tanken döljer dock att det inte alls är så att forskning systematiskt struntar i kvinnor. Om forskning har en genus-slagsida så är det förmodligen så att forskning helt enkelt reproducerar gängse föreställningar om könen.
Därför är det överraskande-glädjande att forskning från Lunds universitet visar att tendensen att skada sig själv är (nästan) lika vanlig bland killar som bland tjejer.
En av fyra av de tillfrågade 14- och 15åringar har skadat sig själv, en av åtta t o m 5 gånger eller oftare
Förklaringen de själva uppger är också den oberoende av kön att de saknar bra relationer till föräldrar och kamrater.
Källa: Svd
Därför är det överraskande-glädjande att forskning från Lunds universitet visar att tendensen att skada sig själv är (nästan) lika vanlig bland killar som bland tjejer.
En av fyra av de tillfrågade 14- och 15åringar har skadat sig själv, en av åtta t o m 5 gånger eller oftare
Förklaringen de själva uppger är också den oberoende av kön att de saknar bra relationer till föräldrar och kamrater.
Källa: Svd
16 augusti 2009
Quango
I UK är politiker och forskare allt mera skeptiska till "quangos" - quasi-autonomous non-governmental organisations, alltså organisationer och företag som betalas med offentliga medel för att utföra speciella uppgifter. Som t ex att undervisa. Grundtonen i senare tids forskning är att det är oklart vad man egentligen får för de statliga eller offentliga pengarna.
Men sådana frågor ställer vi oss inte i Sverige. I Sverige konstaterar vi att vi har privata aktörer i skolvärlden, att de tjänar ordentligt med pengar, och att de mår bra.
Men skolresultaten då? Vaddå, har de något med det hela att göra?
Vid heliga St. Naivitas, trodde verkligen någon att idén med skolans privatisering var att *förbättra utbildningen*? Se vad Åsa Torstensson säger om järnvägarna: det kan bli lite dyrare biljetter, det kan bli så att de lägger ner olönsamma landsändar, men kunden får ju fler aktörer att välja mellan!!!!
Centre for Policy Studies har undersökt varför quangos har varit så populära bland politiker, trots att (delvis samma) politiker kritiserar dem. Ett orsak är att man kan låta en Quango undersöka, utföra eller argumentera för saker som man inte själv vill stå för. Som t ex när migrationsministern ger uppdraget att visa den militanta islamismen. Sedan kan hon instämma i, vara bekymrad, och tyvärr vara tvungen att ingripa för att skydda någon.
Inte heller det kan diskuteras och undersökas i dagens Sverige.
Källor:
http://news.bbc.co.uk/2/hi/uk_news/education/8198105.stm
http://news.bbc.co.uk/2/hi/uk_news/politics/8135734.stm
Men sådana frågor ställer vi oss inte i Sverige. I Sverige konstaterar vi att vi har privata aktörer i skolvärlden, att de tjänar ordentligt med pengar, och att de mår bra.
Men skolresultaten då? Vaddå, har de något med det hela att göra?
Vid heliga St. Naivitas, trodde verkligen någon att idén med skolans privatisering var att *förbättra utbildningen*? Se vad Åsa Torstensson säger om järnvägarna: det kan bli lite dyrare biljetter, det kan bli så att de lägger ner olönsamma landsändar, men kunden får ju fler aktörer att välja mellan!!!!
Centre for Policy Studies har undersökt varför quangos har varit så populära bland politiker, trots att (delvis samma) politiker kritiserar dem. Ett orsak är att man kan låta en Quango undersöka, utföra eller argumentera för saker som man inte själv vill stå för. Som t ex när migrationsministern ger uppdraget att visa den militanta islamismen. Sedan kan hon instämma i, vara bekymrad, och tyvärr vara tvungen att ingripa för att skydda någon.
Inte heller det kan diskuteras och undersökas i dagens Sverige.
Källor:
http://news.bbc.co.uk/2/hi/uk_news/education/8198105.stm
http://news.bbc.co.uk/2/hi/uk_news/politics/8135734.stm
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)