Jag vill ha en annan verklighet!

Uppsnappat i september 2020: 

Trafikverket vill - av säkerhetsskäl - sänka hastighetsgränserna i Dalarna: där det är 90 nu skall det vara 80 framöver. 

Regionråd, kommunalråd och Dalarnas partipolitiker menar att människor behöver komma fortare fram, både för sin egen skull och för att inte stoppa länets utveckling. Därför vill de att trafikverket beslutar att 90 är en säker hastighet.

Det finns en intressant aspekt här - som är tidstypisk. 

Jag får ta en analogi för att förklara. Låt oss säga att man blir tjock av choklad. Men jag är sugen på en bit ändå. Då kan jag säga "jag äter en bit ändå", eller "jag springer i morgon så förbrukar jag kalorierna". Då accepterar jag verkligheten, men ordnar ett undantag. 

Men jag kan också säga "jag vill att ni ändrar forskningen. Jag vill att ni kommer fram till att man blir vacker och smal av choklad". Då kräver jag en annan verklighetsuppfattning. 

Det är det som sker i Dalarna - och inte bara där. 

Det finns en aspekt till: kraven på en egen verklighet - där vi helt enkelt bestämmer att 90 är en säker hastighet - motiveras med lönsamhet och nytta. 

FHM gör samma sak: föräldrar behövs på jobbet (för ekonomins skull). Därför kommer man fram till att barn inte smittar. Det fanns under lång tid inga munskydd. Lägligt nog kom FHM fram till att munskydd inte behövs. 

Det är en klassisk svensk modell:  efter Tjernobyl ändrade Strålskyddsinstitutet gränsen för hur mycket radioaktivitet i maten människor tål. Argument: om vi inte ändrar gränsvärdet kan vi inte sälja mjölken. Eftersom mjölken måste kunna säljas fastslår vi att människor nu tål 10 gånger så mycket som före Tjernobyl.

Eller östersjö-fisken, som i EU klassas som "otjänlig som människoföda" men som i Sverige anses vara säker, så länge t ex gravida inte äter den mer än två gånger i veckan. Annars skulle östersjöfiskarna (dvs de som fiskar fiskar) bli utan inkomst och arbete.

Med andra ord: vetenskap om verkligheten styrs av lönsamhet och nytta. Den som betalar mest får bestämma hur det egentligen är.

Vad som är sant, det bestäms av makten.

Spännande tider för forskning och undervisning. 

En utbildning i tiden?

Jag undrar - (efter frågor från mina lärarstudenter) - om vi egentligen har lärarutbildning om viktiga saker:

• hur undervisar man förortens ungar?
• Hur undervisar man om/för identitet?
• Hur undervisar man när elever har tappat hoppet om ett anständigt liv?
• Hur undervisar man om rasism - när ens elever är drabbade?
• Hur undervisar man nazister?
• Hur undervisar man om demokrati när ungarna inte tror att riksdagsval leder till förändring?
• När får vi undervisning om Paulo Freire och kritisk pedagogik (studenten visar upp ett ex av ”Pedagogy of the Oppressed”)

Bra frågor.

Jag har inget svar. Tyvärr. (Och skäms)

Men jag skulle gärna vara del av en sådan undervisning …

The right to have rights

https://kenanmalik.com/2019/03/11/on-the-right-to-have-rights/?utm_source=feedburner&utm_medium=email&utm_campaign=Feed%3A+kenanmalik+%28kenanmalik.com%29
Människor ”har” inte mänskliga rättigheter, så som de har ögonfärg, längd och vikt. Mänskliga rättigheter existerar inte där ute i verkligheten.
Mänskliga rättigheter existerar bara så länge de görs: så länge stater praktiserar dem, medmänniskor respekterar och utövar dem. Utan denna dagliga kamp om mänskliga rättigheter försvinner de.
Därför blir jag så irriterad när läroböcker tillskriver mänskliga rättigheter en objektiv, fysisk existens oberoende av mänskliga eller politiska handlingar: det gör det möjligt att dra in människors medborgarskap utan att de mänskliga rättigheterna verkar beröras. Eller att upphäva asylrätten. Eller att avrätta människor.

Didaktik (2)

Av en didaktiskt medveten lärare förväntar jag mig att hen är medveten om

1. medveten om elevers föreställningar om olika fenomen.
2. kan analysera elevers föreställningar
   • hur definierar de fenomenet?
   • vilka antaganden måste ligga bakom föreställningen?
   • vilken människosyn uttrycker de?
   • vilken samhällssyn uttrycker de?
   • vilka förklaringsmodeller uttrycker de?
   • vilken teori ligger bakom?
3. kan sätta samman (re-konstruera) och synliggöra elevers föreställningar till en berättelse om elevers perspektiv
4. kan förmå elever att få syn på sina egna perspektiv och deras ideologiska bakgrund
5. kan förmå elever att analysera och förstå andra perspektiv
6. kan förmå elever att utvärdera sina egna perspektiv.

Och allt det här förutsätter att man förstår att det finns olika perspektiv på praktiskt taget alla samhällsfenomen.
”Riksdagen består av 349 ledamöter” är inte ett faktum - det är en illusion: illusionen att man kan kan undvika meningserbjudanden i undervisningen, genom att fokusera på menings-lösa isolerade faktabitar.
Det är illusionen att undervisning inte handlar om meningserbjudanden.
Det är illusionen att förklaringar inte bygger på antaganden, teorier, strukturer.
Det är illusionen att skolans perspektiv inte är ett perspektiv, utan sanningen, hela sanningen, och inte annat än sanningen.

Didaktik (1)

Jag hade en diskussion om didaktik. Igen.
Vissa didaktiker argumenterar utifrån dikotomin ”antingen fasta kunskaper eller total relativism”. Alltså: antingen berättar vi som det är, eller så kan alla tycka precis vad de vill.
Eller med hjälp av den sekventiella modellen: först berättar vi vad de bör veta, och sedan kan de diskutera. Först berättar vi vad försäkringskassan är, och sen kan de diskutera.
Jag ser det som problematiskt: Vad är försäkringskassan? Egentligen? Objektivt sett?
Dom där som ger lata människor bidrag? Statens disciplineringsinstrument? Ett sätt att tvinga utslitna människor tillbaka till ekorrhjulet? Ett sätt att hålla dem lugna? Välfärdsstatens flaggskepp?
Jag tror inte att man kan beskriva försäkringskassan utan perspektiv, utan ideologi, utan föreställningar, för-givet-taganden, värderingar. I alla fall om man skall säga något meningsfullt om den. Allt vi säger om den andras föreställningar. Och om vi undviker föreställningar är det också ett didaktiskt program: här ska vi inte analysera olika perspektiv!
Att säga ”detta perspektiv är inget perspektiv” är samma sak som att säga ”du skall se försäkringskassan på mitt sätt. Men sen får du diskutera den utifrån mitt sätt”.
Varför kan man inte beskriva försäkringskassan utifrån olika perspektiv?
Om jag beskriver försäkringskassan ur ett nationalekonomiskt perspektiv, sedan ett systemteoretiskt perspektiv, och sedan visar liberala, neokonservativa och marxistiska beskrivningar av försäkringskassan - får elever mindre kunskap genom det?
Förstår de mindre?
För mig är skillnaden att perspektivmedvetna elever kan analysera perspektiv och ideologier, och att de därmed kan vara tänkande medborgare.
Elever som tränas att ta emot s.k. objektiv information om försäkringskassan och sedan upprepa den - de får inte denna träning. De lär sig att bli formade. Att det bara finns ett sätt att se på sociala och politiska fenomen. Och de lär sig aldrig hur man kan hantera olika föreställningar om samma fenomen.
Jag tror att den objektiva faktaförmedlingen är *en* förklaring till fenomenet ”jag tror inte på fakta”. Hur ska man annars reagera på uppenbara konflikter och motsättningar, när ens främsta källa till kunskap hävdar att det bara kan finnas en enda beskrivning av, till exempel, försäkringskassan?

kommunisten gör revolution

(Utkik, SH-lärobok för åk 7-9, 2014)
För att kunna säga något om kommunism var man förr i tiden tvungen att gå kurser om marxism och rentav läsa en del av Marx och om Marx. Man skrattade åt folk som knappt hade stavat sig genom manifestet och som ändå hade en uppfattning. Numera verkar det räcka att man har rätt inställning. Om man vill framstå som beläst kan man ”bekräfta” denna inställning med två tankefigurer som förekommer i praktiskt taget alla läroböcker:

Religion är opium för folket, och kommunisterna vill göra revolution.

Marx talade i introduktionen till Zur Kritik der Hegelschen Rechtsphilosophie (Deutsch-Französische Jahrbücher 1844, s. 71f) om religion som folkets opium, som något som trängda människor söker tröst i. Lenin däremot talade om religion som ett sätt att lura människor till saktmodighet och uppgivenhet (i Socialism och religion, 1905). Men det är något helt annat. Och leninism är inte marxism. Eller kommunism.

Och dom onda kommunisterna planterar en revolution … det kan man nog bara säga om man aldrig ens har läst manifestet. Där beskriver nämligen Marx inte bara bourgeoisin som en revolutionär klass, utan även hur revolutioner överhuvudtaget uppstår. Och nej, de görs inte.

Och nej, de beslutar inte att använda våld. Står också i manifestet. Och ännu tydligare i kapitalet.

Men, som alltid - varför förstöra en vacker berättelse med fakta? Huvudsaken är väl att eleverna får rätt inställning?

Harmoni och ställningstaganden

Jo, alltså. Om någon säger att SD är ett nazistiskt parti, är frågan: är det sant? Jovars, det går väl att visa … Är det rättvist? Nja … då måste man väl säga något taskigt om andra partier också. Eller man måste säga att sossarna grundade raspolitiken i Sverige, typ … Men samförstånd? Man borde kanske ta samtalet, gå halva vägen vardera, och hitta en harmonisk kompromiss. Utvisa hälften av alla utlänningar, till exempel.
Men annars är det ju rätt spännande hur läroböcker föreställer sig en diskussion.

Tänka fritt är helt ok

Hm, var så god, tänk till. Att tänka fritt är stort. Inga hämningar …

Candide, eller vi lever i ett av världens bästa länder.

Urklipp ur en lärobok i Samhällskunskap för gymnasiet. Just sayin’

Läroböcker frågar

Om du tror att du kan ha ett klasslöst samhälle där allt ägs privat - tja, visa hur du tror att det skulle fungera! Ha! Du ser ju själv … Klasslösa samhällen fungerar ju inte.
Eftersom allt ägs privat. Av personer. Som äger naturresurserna, företagen med mera. Tycho Jonsson äger typ Coca Cola, Apple och Unilever. Det är inte ens en fråga - texten fastslår i förbigående att det är så. Naturligtvis. Hur skulle det annars vara?
Tänka fritt är stort. Att fritt komma fram till lärobokens ideologiska budskap är större.