Harmoni och ställningstaganden

Jo, alltså. Om någon säger att SD är ett nazistiskt parti, är frågan: är det sant? Jovars, det går väl att visa … Är det rättvist? Nja … då måste man väl säga något taskigt om andra partier också. Eller man måste säga att sossarna grundade raspolitiken i Sverige, typ … Men samförstånd? Man borde kanske ta samtalet, gå halva vägen vardera, och hitta en harmonisk kompromiss. Utvisa hälften av alla utlänningar, till exempel.
Men annars är det ju rätt spännande hur läroböcker föreställer sig en diskussion.

Tänka fritt är helt ok

Hm, var så god, tänk till. Att tänka fritt är stort. Inga hämningar …

Candide, eller vi lever i ett av världens bästa länder.

Urklipp ur en lärobok i Samhällskunskap för gymnasiet. Just sayin’

Läroböcker frågar

Om du tror att du kan ha ett klasslöst samhälle där allt ägs privat - tja, visa hur du tror att det skulle fungera! Ha! Du ser ju själv … Klasslösa samhällen fungerar ju inte.
Eftersom allt ägs privat. Av personer. Som äger naturresurserna, företagen med mera. Tycho Jonsson äger typ Coca Cola, Apple och Unilever. Det är inte ens en fråga - texten fastslår i förbigående att det är så. Naturligtvis. Hur skulle det annars vara?
Tänka fritt är stort. Att fritt komma fram till lärobokens ideologiska budskap är större.

Läroböcker

När man vill undersöka om elever eller studenter kopierar varandras texter brukar man undersöka om samma formuleringar förekommer i flera texter, eller om de uttrycker mycket snarlika tankar , och om de använder samma infallsvinkel - speciellt om den är fel, lite långsökt, eller präglas av en tydlig ideologisk ambition.
I så fall skulle man nog se med mycket misstänksamhet på läroböcker. Varför, exempelvis, hävdar alla läroböcker att man *röstade* i den grekiska demokratin - men glömmer bort att nämna att man diskuterade också?

Och varför vill läroböcker inte nämna att man därmed styrde sig själv, vilket skulle kunna ses som en fantastisk bedrift? Varför betonar de istället att demokratin i Athen minsann inte var perfekt? Och varför förklarar de inte varför kvinnor, slavar och metoiker inte fick rösta?
Och varför är läroböcker så snabba med att påpeka att man i Athen faktiskt styrde staten? I Athen hade alltså - enligt läroböckerna - medborgarna inte beslutat att de till exempel skulle ha ett råd, utan de hade en stat - som vi - och att de styrde staten genom att rösta - som vi. Men vi är bättre, förstås.
Och behöver man som läroboksförfattare inte förstå skillnaden mellan grekisk och polis? Varför i hela fridens namn skulle spartanerna ha rösträtt i Aten - med tanke på att de hade en helt annan politisk enhet, och med tanke på att de uppfattades som en annan stam. Ibland blir det bara pinsamt när man försöka tvinga in historiska omständigheter i dagsaktuella berättelser.

En tanke som finns i nästan alla läroböcker: föreställningen att det fanns en tanke eller avsikt med demokratin. Någon satt alltså vid ett ritbord, och skissade på olika statsskick. Av någon anledning valde han (?) att ha demokrati. OK. Och när man har demokrati måste man ju se till att folket styr staten. Enligt andra ingick det i den outgrundliga planen att medborgarna skulle få vara med och styra staten.
Majoriteten av läroböckerna berättar också att den Okände skrev en regelbok. Enligt den måste demokratiska stater göra vissa saker.
Och sen, hävdar praktiskt taget alla läroböcker, införde man demokrati enligt regelboken. Och gav människorna rösträtt. Och beslutade att det ska finnas flera partier, för så ska det vara enligt regelboken.
Tyvärr berättar de inte vem den okände välgöraren var. Synd, men så brukar det vara med skapare och deras outgrundliga visdom.

Synder, dödssynder, och skillnaden mellan frånvaro av kunskap och bevis för okunskap

I examinationer finns olika sätt att göra fel (och att göra rätt, men det utelämnar jag här). Ett tänkt exempel: Ange Sveriges minoritetsspråk!

• Man kan utelämna något: Enligt Lahdenperä är Sveriges erkända minoritetsspråk är meänkieli, jiddisch, samiska och finska.
• Man kan göra felaktiga påståenden: i Sverige finns 4 erkända minoritetsspråk. Det är finska, teckenspråk, samiska och det judiska språket (Lahdenperä 20xx)
• Ett (begreppsligt) missförstånd: i Sverige finns 5 minoritetsspråk, säger Lahdenperä. [Det talas ca 150 olika språk i Sverige, men endast 5 är erkända som officiella minoritetsspråk]
• Och man kan begå en dödssynd: enligt mig finns det 7 viktiga minoritetsspråk.

Att hänvisa till en text och att hänvisa till sin egen ståndpunkt - det är en stor skillnad. Och den skillnaden handlar inte om rätt & fel, den handlar om något mycket mera grundläggande: Hur vet man att något är rätt respektive fel?
I examinationer på senare tid har jag sett ännu tydligare exempel denna typ av tänkande:

• Johansson (2012) tycker x men det är helt fel …
• Det är fel därför att Johansson är politisk/marxist/PK/poststrukturalist/ateist/etc
• Johansson har rätt, det är precis så det går till i min skola.
• Jag tycker inte att det ska finnas minoritetsspråk.

Enligt mig finns en skillnad mellan fel, jäkla fel och dödssynder. Och jag tycker inte heller att dödssynder skall ses som ”frånvaro av rätt svar”, eller som ”har inte nått målet”.
Det är mer än så. De indikerar att man skriver in sig i ett helt annat sätt att förhålla sig till kunskap.
Harry G Frankfurt menar att de inte räcker att dra en skiljelinje mellan sanning och lögn. Lögnaren känner åtminstone till sanningen, och därför finns ett sätt att resonera - en common ground. Den stora skiljelinjen går mellan till rationalitet/ logik och bullshit. Bullshitaren struntar fullständigt i sanning, lögn, rationalitet, logik och bevis, så länge det gynnar rätt sida (företrädesvis en själv). Ungefär som att resonera med nazister. Frågan ”har det hänt eller inte” spelar ingen roll för dem. Om det inte har hänt hade det kunna hända, och det bevisar ju att … Eller så har det inte hänt fast inte på riktigt, därför att PK-media förnekar sanningen. Frågan är alltså inte ”sant eller falsk” utan ”pro-nazistisk eller anti-nazistisk”.
Sammanfattningsvis menar jag att vi inte bara bör analysera examinationernas fakta-innehåll, utan även förhållningssätt till vetenskaplighet och rationalitet. Inte bara räkna ihop alla positiva beståndsdelar, utan även räkna in de negativa. Och reagera hårt på bullshit.
——
Frankfurt, Harry G. (2005): On Bullshit. Princeton University Press

Enligt mig!

Nu har jag suttit och svettats över tentor, som bland annat skulle jämföra olika teorier om något. Jag har lärt mig att många studenter inte förstår vad en teori är. Jag har stött på flera teorier om teorier:

• teorier är tyckande. Alla tycker, alltså får jag också tycka
  • jag gillar inte teori x
  • teori x är gammaldags (det kommer ständigt nya teorier)
  • teori x är korkad, det fattar ju vem som helst
• teori är när en gubbe tycker något. Men verkligheten är ju helt annorlunda (och jag vet hur verkligheten är)
• teori x säger att man ska vara så här och fostra sina barn så här … (det tycker jag också/tycker jag inte)
• teori x är ganska otrevlig eftersom den ser ner på gruppen z.

Ett stort antal studenter uppfattar teorier som ett slags personliga ståndpunkter. De menar också att de vet hur det verkligen är, och är säkra på att den egna uppfattningen inte är ett perspektiv, en teori eller rentav en ideologi. De ser en motsättning mellan teori och sanningen, där sanning är det perspektiv de själva utgår från.
De uppfattar analys av teorier som uppmaning till emotionellt-värderande ställningstagande, baserat på eget tyckande. Det är inte dumhet, egoism eller liknande, utan troligen ett resultat av långvarig inskolning. Och vi har inte lyckats erbjuda andra analytiska instrument och andra sätt att förstå teorier.
De uppfattar också att de själva har en omedelbar, oförmedlad tillgång till verkligheten så som den verkligen är. Seriöst: många studenter förstår inte skillnaden mellan verklighet och avbildning. Och därmed är reflekterande, analyserande och jämförande samtal fullständigt omöjliga. Den övergripande studiefrågan blir därmed: ”håller jag med om det här?” Även här är min fråga: hur mycket träning har studenterna fått när det gäller att förstå, analysera och se utgångspunkter i andras uppfattningar? Hur många har genomgått övningar av typen 4-hörn: ta ställning, tyck till, argumentera för sin ståndpunkt? (Eller, med andra ord: praktisera confirmation bias, ad-hoc-argument och alla andra redskap för att försvara varför du ställde dig bredvid din kompis).
Kombinerar man ”jag vet hur det är” och ”alla tycker, alltså” med Dunning-Kruger-effekten (ju mindre kunskap, desto mer överskattar man den egna kompetensen) - då blir det tragiskt. Och det förekommer ständigt, som i ”jag har läst boken, men den känns inte rätt … och den var helt obegriplig”. Eller, den militanta varianten: ”boken är värdelös eftersom den är anti-[xxx].”

Min (retoriska) fråga är om vi borde agera, eller om vi skall avvakta tills studenterna ger upp?

Arena och demokratin

Demokratins utgångspunkt är istället att ett samhälle där alla medborgare är med och bestämmer är moraliskt riktigt och dessutom överlägset när det gäller att lösa samhällsproblem och garantera mänskliga rättigheter. (s 37)
De flesta läroböcker har ett något speciellt sätt att uttrycka sig, någonstans mellan information och moraliska pekpinnar. Många använder också ovanliga språkliga konstruktioner, som till exempel frånvaron av konnektorer som ”därför”, ”men”, ”dessutom”, ”å andra sidan” osv. Därför (”Därför” är här en konnektor) är läroböcker ofta lite svåra att läsa och kräver att läsaren själv konstruerar sammanhang (se Monica Reichenbergs avhandling).
Det är inte heller alltid klart hur läroböcker definierar sina centrala begrepp. I ovanstående citat är det oklart vad som menas med ”utgångspunkt”. Förmodligen syftar begreppet här på föreställningen om en kärna, om demokratins nyckeltanke eller princip. Men det är något som läsaren själv får lägga till, utifrån läsarens kunskaper om vad textförfattaren kan ha tänkt. Man tänker alltså själv, men man tänker det som (troligen) har varit avsikten.
”Demokrati” - som tycks vara en självständig aktör, någon som tänker och antar vissa saker - verkar ha funderat över varför det är bra att ”alla medborgare är med och bestämmer”:
Det är
- ”moraliskt riktigt”
- effektivt:
        - för att ”lösa samhällsproblem”
        - för att garantera mänskliga rättigheter.
Citatet reducerar det politiska till lösning av problem som dyker upp, och som verkställighet av en given uppgift - ”att garantera mänskliga rättigheter”. Citatet utesluter fullständigt att demokrati skulle kunna handla om människors rätt att konstruera och gestalta ett samhälle - tillsammans. Istället utgår texten ifrån att samhället redan existerar och bara skall förvaltas.
Citatet fabricerar också samtycke. Vem skulle inte vilja lösa samhällsproblem, garantera mänskliga rättigheter, och dessutom ha ett överlägset samhällssystem? I synnerhet om alternativet - det enda alternativ som texten ger - är diktatur?
Texten uppmanar också eleverna att välja. Väljer du diktatur eller demokrati? Om du är osäker - läs hela texten en gång till så att du förstår hur hemsk diktaturen är (”diktaturen” som sådan, alltså pratar vi om ”diktaturens natur”, ungefär som ”norrlänningen är tystlåten”).

studier och datorprogram

Jag har under mina egna studier gjort ett antal stora misstag:

• Istället för att hålla mig till ett program har jag hoppat från program till program, ägnat en massa tid åt dem och sen upptäckt att de inte fungerar så bra som jag trodde. Förslag: bestämd vad ett program ska göra, testa och utvärdera, och håll dig till det som verkar bäst.
• Program kommer och går, ändras, köps upp och läggs ner osv. Därför borde jag ha tänkt på att inte låsa mig till format som inte kan hanteras av andra program, s.k. öppna format.
• Jag borde ha valt ett referenshanteringsprogram. Man måste hantera litteraturen man läser, förse den med sökord, sammanfatta, anteckna. Jag borde ha valt ett program, och hållit mig till det - så länge programmet kan exportera innehållet i ett format som andra program kan läsa spelar det inte så stor roll vilket program man använder.

Resultat av mina kringströvande misstag har blivit följande program:

• Ordbehandling: Mellel. Har en viss inlärningskurva, men det lönar sig. (Uppdatering: Nisus Writer (Pro). Kompetent, mindre brant inlärningskurva.
• Ordbehandling: Pages. Gratis och lätthanterlig.
• Mindmap: Scapple. Kom igång på 2 minuter.
• Referenshantering: Bookends. Numera hittar jag artiklar jag har läst, och ”luras” att reflektera & anteckna medan jag läser.
• Akademiskt skrivande: Scrivener.
• Anteckningar, lösenord, dagbok, dokumentation, bloggar: MacJournal
• Don’t: Word. Om handledare eller förlag kräver det kan man exportera från alla program till .doc-format. Om du absolut vill ha ett office-program: OpenOffice eller LibreOffice
• Samarbete kring texter: Google Docs. Var medveten om att allt du skriver registreras och användas för att kartlägga dig - gäller även blogspot :-/

Forskningsmetoder

http://www.infovoice.se/fou/
- begriplig, lätthanterlig översikt