förintelsen i läroböcker

Ur en lärobok i samhällskunskap:

Hitlers strävanden att utöka Tysklands makt genom krigsföring var till en början framgångsrika. I takt med att krigslyckan vände, blev dock nazismen allt grymmare. Rasförföljelserna utmynnade i folkmord på över sex miljoner judar, den s.k. Förintelsen.

i takt med - här indikeras ett samband. Om inte krigslyckan hade vänt hade alltså nazismen hållit sig till den vanliga grymheten, som före kriget när man slog ihjäl kommunister, mördade handikappade och psykiskt sjuka, höll pacifister och Jehovas Vittnen och kritiska journalister i läger där man bara pryglade dem lite grann och mördade lite då och då ... och de miljoner ryssar man lät svälta ihjäl i koncentrationsläger - de hade man förstås behandlat snällt om inte krigslyckan hade vänt ...

skolan ska fostra

Ibland lyckas skolan - trots sina insatser. Martin Smedjebäck skriver i sin blogg om två 11-åringar som hävdar sina åsikter. Till synes menade att det inte är så bra att tillverka missiler för att döda människor. De ville inte lussa på Saab Bofors Dynamics.

Fick de beröm som Karl-Bertil på julafton? De demonstrerade ju kristen etik och västerländsk humanism? Och nog skall skolan uppmuntra elever att tala för sina åsikter?

Inte direkt: de kritiserades och motarbetades av både vuxna och klasskamrater för att de inte ”ställer upp”.

Att tänka fritt är stort, att tänka rätt är större (Uppsala Universitets motto).
Eller: etik är bra, affärer är bättre?

freire

Med tanke på den förhärskande definitionen på undervisning ett trotsigt citat av Paolo Freire:

Att undervisa är inte att programmera
utan att problematisera,
inte att ge svar på frågor
utan att kasta fram frågor,
inte att överföra uppfostraren till eleven
utan att provocera till självbestämning.

(Ur: Pedagogik för förtryckta, 1972)

Titeln är lite märklig, med tanke på att originalet snarare heter ”De förtrycktas pedagogik”. Man ser hur svår tanke på de förtrycktas självbefrielse egentligen är ...