Med tanke på skolverkets inspektion av elitskolorna Lundsberg och Sigtuna och pennalismen där: se filmen ”Lundsberg - så fostras överklassen”
2 december 2011
23 november 2011
Svenska som andraspråk i andra hand
Regeringen tänker högt kring ämnet Svenska som Andraspråk. Regeringen, dvs. Björklund, tänker att ta bort själva ämnet. Därmed försvinner ett synligt utanförskap och ersätts av ett individuellt, osynligt. Individer istället för klasser - den nyliberala ideologens våta dröm. Misslyckanden blir då inte heller ett kollektivt problem, utan just individuella misslyckanden.
Läs: http://nyisvenskaskolan.blogspot.com/2011/11/svenska-som-andrasprak-amnet-forsvinner.html
skola och människosyn
CSN vill ha skolkrapporter redan efter några timmars frånvaro. Argumentet är rent ekonomiskt: man vill undvika att behöva kräva pengar tillbaka som redan har betalats ut - de som strular i skolan har också problem med pengar, nämligen. Minister Sabuni demonstrerar sin människosyn:
- Kan skolorna följa det här sättet att jobba på tror jag man både kan ingripa tidigare för att stävja den här typen av beteende, men man kan nog också hindra en del unga från att hamna i skuldfällan, säger hon. (SvD)
Lite omtanke. Men mycket disciplin och kontroll. Skolk har inga orsaker - det är ett beteende. Problem skall inte lösas, de skall stävjas. Sabuni har nog läst mycket i gamla testamentet:
"Om någon har en uppstudsig och trotsig son, som inte lyder sin far eller mor och inte lyssnar på dem trots att de tuktar honom, så skall hans föräldrar ta honom och föra honom till de äldste i staden vid stadens port. Och de skall säga till de äldste i staden: "Den här, vår son, är uppstudsig och trotsig och vill inte lyda oss utan är en frossare och drinkare." Då skall alla män i staden stena honom till döds. Du skall skaffa bort det onda ifrån dig. Hela Israel skall höra detta och känna fruktan." 5 Mos 21:18-21
Lite mera seriöst: det är naturligtvis inte ur bibeln hon hämtar sina visdomsord. Det är enkel nykonservatism där ”dom där nere” skall sättas dit och kontrolleras. Och medelsvensson skall lära sig att passa sig, det kan drabba vem som helst. Det är också diskursen om vi och dom - vi, de skötsamma, står mot dom, de lata. Här görs de skötsamma till patriarker som har rätt att sätta åt dom andra, i ett slags gigantiskt Milgram-experiment där strömstötar skall ”hjälpa” människor att lära sig.
14 november 2011
modeller och verkligheten
Varför är en modell inte en orsak? Varför kan man inte säga så här:
• Lärare X är taskig mot tjejer därför att han har en negativ kvinnosyn.
• Lärare Y är taskig mot invandrarelever för att han är rasist.
• Politiker Z privatiserar järnvägen på grund av hans neoliberala åsikter.
Själv har jag feber för att jag är förkyld. Eller för att jag har blivit smittad. Eller för att jag har för hög kroppstemperatur. Eller … ?
Som ”diskursare” är det enklare: hos lärare X kan man observera vissa praktiker och tankestrukturer som kan beskrivas som ”negativ kvinnosyn”. Kvinnosyn är alltså en tankemodell som skall sammanfatta allt han gör och säger gentemot tjejer. Den skall helst också kunna förutsäga vad han kommer att göra gentemot nästa kvinnliga elev.
Det är besvärligt när studenter reifierar modeller, föreställningar och tankekonstruktioner och rentav hanterar dem som orsaker till människors handlande. Jag har ingen aning vad jag skall göra åt det.
En observation: reifieringen passar ihop med toleranspedagogik och förkunnelsepedagogik som vill gärna att människor får en bättre människosyn och kunskapssyn, har jag märkt. Om ”dom” har en negativ människosyn måste man ju ge dem en bättre sådan. Om de har en gammaldags kvinnosyn måste vi ju frälsa dem till en nyare sådan. Som i läroplanerna.
• Lärare X är taskig mot tjejer därför att han har en negativ kvinnosyn.
• Lärare Y är taskig mot invandrarelever för att han är rasist.
• Politiker Z privatiserar järnvägen på grund av hans neoliberala åsikter.
Själv har jag feber för att jag är förkyld. Eller för att jag har blivit smittad. Eller för att jag har för hög kroppstemperatur. Eller … ?
Som ”diskursare” är det enklare: hos lärare X kan man observera vissa praktiker och tankestrukturer som kan beskrivas som ”negativ kvinnosyn”. Kvinnosyn är alltså en tankemodell som skall sammanfatta allt han gör och säger gentemot tjejer. Den skall helst också kunna förutsäga vad han kommer att göra gentemot nästa kvinnliga elev.
Det är besvärligt när studenter reifierar modeller, föreställningar och tankekonstruktioner och rentav hanterar dem som orsaker till människors handlande. Jag har ingen aning vad jag skall göra åt det.
En observation: reifieringen passar ihop med toleranspedagogik och förkunnelsepedagogik som vill gärna att människor får en bättre människosyn och kunskapssyn, har jag märkt. Om ”dom” har en negativ människosyn måste man ju ge dem en bättre sådan. Om de har en gammaldags kvinnosyn måste vi ju frälsa dem till en nyare sådan. Som i läroplanerna.
7 november 2011
4 hörn
”Hellre lite skit i hörnen än ett rent helvete”, sägs det.
Nåväl.
Jag läste just om något om ett pedagogiskt helvete: Värderingsövningar som exempelvis ”4 hörn” handlar inte om rätt och fel.
Det är säkert betryggande för en elever som intet ont anande ställde sig ett hörn och sedan upptäckte att hon är alldeles ensam där. Hon kan ju tyst rabbla det pedagogiska mantrat för sig själv: Det är inte fel att vara ensam om en uppfattning, det är inte fel att ha en åsikt som ingen annan har, det är inte fel …
Det är ett rent helvete att känna sig som en liten skit i fel hörn.
Tack och lov förstår de flesta eleverna vad som kommer att hända, kalkylerar balansen mellan bästisen, läraren, normen, ämnet och en massa annat och ”råkar” ställa sig i ett hörn som inte är rätt eller fel, men där det ändå majoriteten samlas.
Det borde finnas reserverade platser i helvetet för lärare som förväxlar ”är” och ”bör”, och som trosvisst förkunnar att deras egen önskedröm är verklighet. Det är den liberala, voluntaristiska drömmen: verkligheten förändras när man känner för det.
Synd att de kvinnor som lät sig fängslas i sin kamp för kvinnlig rösträtt inte visste att de borde bara ha ställt sig i rätt hörn för att få lov att rösta.
Nåväl.
Jag läste just om något om ett pedagogiskt helvete: Värderingsövningar som exempelvis ”4 hörn” handlar inte om rätt och fel.
Det är säkert betryggande för en elever som intet ont anande ställde sig ett hörn och sedan upptäckte att hon är alldeles ensam där. Hon kan ju tyst rabbla det pedagogiska mantrat för sig själv: Det är inte fel att vara ensam om en uppfattning, det är inte fel att ha en åsikt som ingen annan har, det är inte fel …
Det är ett rent helvete att känna sig som en liten skit i fel hörn.
Tack och lov förstår de flesta eleverna vad som kommer att hända, kalkylerar balansen mellan bästisen, läraren, normen, ämnet och en massa annat och ”råkar” ställa sig i ett hörn som inte är rätt eller fel, men där det ändå majoriteten samlas.
Det borde finnas reserverade platser i helvetet för lärare som förväxlar ”är” och ”bör”, och som trosvisst förkunnar att deras egen önskedröm är verklighet. Det är den liberala, voluntaristiska drömmen: verkligheten förändras när man känner för det.
Synd att de kvinnor som lät sig fängslas i sin kamp för kvinnlig rösträtt inte visste att de borde bara ha ställt sig i rätt hörn för att få lov att rösta.
12 oktober 2011
Bort med elevinflytandet!
Tja, det är inte min idé, utan Lars Hansson (liberal) i Lund som vill avskaffa elevdemokrati:
Förmodligen skall eleverna därav lära sig för livet: man skall inte känna sig kränkt när någon annan bestämmer. Förr skulle man lära sig i skolan hur man blir demokratisk medborgare för att kunna leva i ett demokratiskt samhälle. Nu skall man i liberal-samhället lära sig att ta emot order för att lära sig leva i ... tja, vad? Kommandodemokrati?
Det är i skolan som vi lägger grunden för ett demokratiskt samhälle. Men det ligger lika stora faror i ett ”överdemokratiskt” samhälle som i ett samhälle med bristande demokrati. Ett samhälle där alla känner sig ”kränkta” så fort någon annan bestämmer något fungerar inte!
Förmodligen skall eleverna därav lära sig för livet: man skall inte känna sig kränkt när någon annan bestämmer. Förr skulle man lära sig i skolan hur man blir demokratisk medborgare för att kunna leva i ett demokratiskt samhälle. Nu skall man i liberal-samhället lära sig att ta emot order för att lära sig leva i ... tja, vad? Kommandodemokrati?
6 oktober 2011
Lärarnas historia
En av de viktigaste (och kortfattade) översikterna över läraryrkets förändring och förändringarna i skolans organisation genom tiderna och fram till idag:
Lärarnas Historia
Lärarnas Historia
3 oktober 2011
skolkonsumenter, skolproducenter och skolmarknaden
Jan Thavenius skriver på Skola och Samhälle om det s.k.fria skolvalet. Jag har länge misstänkt att nationalekonomi är snarare ett slags religion än ett vetenskapligt ämne. När nu Thavenius refererar rapporten ”Konkurrensens konsekvenser. Vad händer med svensk välfärd” från SNS bekräftas mitt antagande.
Varje ekonom som resonerar om marknaden och dess funktionssätt antar först och främst att alla aktörer har fullständig information, och att de därmed kan fatta de beslut som gynnar dem bäst. Och på vilka grunder kan en potentiell utbildningskonsument (förr i tiden kallade man dem ”föräldrar” eller ”elever”) bilda sig en uppfattning om varans (förr kallat ”utbildning” eller ”undervisning”) pris och kvalitet? Björklund har hotat (eller lovat, beror på hur man ser det) att införa nationell rankning av skolor, och en del tidningar har börjat arbeta på sådana. De skall guida konsumenterna i val av sina inköp.
Men de löser inte problemet: vilka variabler skall man mäta eller ranka? Elevers livsinkomst efter utbildningen, kanske? Det är ungefär att köpa dagens Volvo med argumentet att PV 444 var en utmärkt bil. Elevers bildning och mognad? Det vore kul att se hur någon mäter det...
Varje tänkbart mått, säger Jonas Vlachos i nämnda SNS-rapport, innebär en hel del problem. Utbildning är alltså är en vara som inte fungerar på en marknad, och därför fattar föräldrar och elever sina beslut så gott de kan, t ex efter ”lika barn leker bäst”-principen, eller ”det gick bra för Anderssons tjej för två år sedan”, eller ”broschyrerna ser ju seriösa ut”. Större delen av informationen är i händerna på utbildningsproducenten, förr kallat för ”skola”, och kan därför manipuleras till skolans bästa. Påpekanden från skolinspektionen, liksom ägarnas vinsttransfereringar till Jersey tonas ner, och antalet datorer bland elever lyfts fram. Informationen manipuleras för att maximera vinsterna, och det är i regel konsumenten som betalar dessa. Så som marknaden ser ut är det fullt naturligt.
Och när det blir en liten rapport som visar att privatisering inte är ekonomiskt hållbar blir det rabalder som leder till att forskningschefer sparkas. Det är så en religion fungerar: om någon ser verkligheten på fel sätt drabbas man av översteprästernas vrede.
skolkonsumenter, skolproducenter och skolmarknaden
Jan Thavenius skriver på Skola och Samhälle om det s.k.fria skolvalet. Jag har länge misstänkt att nationalekonomi är snarare ett slags religion än ett vetenskapligt ämne. När nu Thavenius refererar rapporten ”Konkurrensens konsekvenser. Vad händer med svensk välfärd” från SNS bekräftas mitt antagande.
Varje ekonom som resonerar om marknaden och dess funktionssätt antar först och främst att alla aktörer har fullständig information, och att de därmed kan fatta de beslut som gynnar dem bäst. Och på vilka grunder kan en potentiell utbildningskonsument (förr i tiden kallade man dem ”föräldrar” eller ”elever”) bilda sig en uppfattning om varans (förr kallat ”utbildning” eller ”undervisning”) pris och kvalitet? Björklund har hotat (eller lovat, beror på hur man ser det) att införa nationell rankning av skolor, och en del tidningar har börjat arbeta på sådana. De skall guida konsumenterna i val av sina inköp.
Men de löser inte problemet: vilka variabler skall man mäta eller ranka? Elevers livsinkomst efter utbildningen, kanske? Det är ungefär att köpa dagens Volvo med argumentet att PV 444 var en utmärkt bil. Elevers bildning och mognad? Det vore kul att se hur någon mäter det...
Varje tänkbart mått, säger Jonas Vlachos i nämnda SNS-rapport, innebär en hel del problem. Utbildning är alltså är en vara som inte fungerar på en marknad, och därför fattar föräldrar och elever sina beslut så gott de kan, t ex efter ”lika barn leker bäst”-principen, eller ”det gick bra för Anderssons tjej för två år sedan”, eller ”broschyrerna ser ju seriösa ut”. Större delen av informationen är i händerna på utbildningsproducenten, förr kallat för ”skola”, och kan därför manipuleras till skolans bästa. Påpekanden från skolinspektionen, liksom ägarnas vinsttransfereringar till Jersey tonas ner, och antalet datorer bland elever lyfts fram. Informationen manipuleras för att maximera vinsterna, och det är i regel konsumenten som betalar dessa. Så som marknaden ser ut är det fullt naturligt.
Och när det blir en liten rapport som visar att privatisering inte är ekonomiskt hållbar blir det rabalder som leder till att forskningschefer sparkas. Det är så en religion fungerar: om någon ser verkligheten på fel sätt drabbas man av översteprästernas vrede.
26 september 2011
Rädda Dewey
Ingrid Carlgren räddar Dewey genom att lägga till en diskursiv touch och insikten om olika kunskapsdomäner. Läs Skola och Samhälle ...
Mätningens problematik
Anders Jönsson problematiserar likvärdighet i betygssättningen genom centrala prov. Och indirekt sågar han därmed av den gren som björklundismen sitter på: mäta objektivt för att kontrollera lärare (!) och elever är inte alls så enkelt som dess företrädare påstår. Läs Skola och Samhälle ...
23 juni 2011
interkulturell undervisning
- och hur man förklarar att man segregerar elever i Svenska som Andraspråk. I de flesta andra ämnen försöker man integrera genom att eleverna undervisas tillsammans med andra, men i Svenska som Andraspråk försöker man istället att hålla isär dem. Lena Fridlund analyserar hur man tänker då:
Lena Fridlund: Interkulturell undervisning – ett pedagogiskt dilemma. Talet om undervisning i svenska som andraspråk och i förberedelseklasser
Lena Fridlund: Interkulturell undervisning – ett pedagogiskt dilemma. Talet om undervisning i svenska som andraspråk och i förberedelseklasser
livslångt lärande - inte med läs- och skrivsvårigheter
Cirka 20 procent av svenskarna har läs- och skrivsvårigheter, en fjärdedel av dem bedöms ha dyslexi, vilket innebär att personen har svårt med kopplingen mellan hur bokstäverna ser ut och hur de låter. Läs- och skrivsvårigheter kan också bero på ett svagt korttidsminne, problem med ordmobiliseringen, koncentrationssvårigheter, problem med arbetsminnet eller ovana vid ett abstrakt skriftspråk.
Det finns flera orsaker till detta, framför allt de ökande kraven att kunna hantera svåra texter, men även att ha bra självförtroende och att ta till sig utbildning. Allt detta är svårt om man har läs- och skrivproblem.
(Nadja Carlsson, I kamp med skriftspråket. Vuxenstuderandes med läs- och skrivsvårigheter i ett livsvärldsperspektiv, avhandling vid GU)
Det finns flera orsaker till detta, framför allt de ökande kraven att kunna hantera svåra texter, men även att ha bra självförtroende och att ta till sig utbildning. Allt detta är svårt om man har läs- och skrivproblem.
(Nadja Carlsson, I kamp med skriftspråket. Vuxenstuderandes med läs- och skrivsvårigheter i ett livsvärldsperspektiv, avhandling vid GU)
språk och betyg
Uppenbarligen måste man vara svensk och tjej för att få bra betyg i biologi. Sambandet är framför allt språket, killar/elever från flerspråkiga miljöer får sällan högre betyg.
Intressant att en avhandling undersöker hur språkliga utslagningsmekanismer i skolan fungerar.
Intressant att en avhandling undersöker hur språkliga utslagningsmekanismer i skolan fungerar.
förskolan fördummar
Susanne Thulin: ”Lärares tal och barns nyfikenhet: Kommunikation om naturvetenskapligt innehåll i förskolan”.
Barn i förskolan ställer konkreta, nyfikna frågor, men för fördummande svar. Intressant att förskolans pedagogiska diskurser består, medan läroplaner kommer (och går?)
Susanne Thulin funderar över orsakerna:
– För det första kan det handla om att lärarna inte kan svaren på barnens frågor. För det andra kan det handla om att den traditionella och överordnade synen på verksamheten som har gällt i svensk förskola tar överhanden. Där väger omsorg och lek tyngre än lärande. Enligt den synen ska man som lärare inte vara föreskrivande och berätta allt är för barnen. Barnen ska tänka själva och ta reda på saker själva, säger Susanne Thulin (Pressmeddelande från GU)
Barn i förskolan ställer konkreta, nyfikna frågor, men för fördummande svar. Intressant att förskolans pedagogiska diskurser består, medan läroplaner kommer (och går?)
Susanne Thulin funderar över orsakerna:
– För det första kan det handla om att lärarna inte kan svaren på barnens frågor. För det andra kan det handla om att den traditionella och överordnade synen på verksamheten som har gällt i svensk förskola tar överhanden. Där väger omsorg och lek tyngre än lärande. Enligt den synen ska man som lärare inte vara föreskrivande och berätta allt är för barnen. Barnen ska tänka själva och ta reda på saker själva, säger Susanne Thulin (Pressmeddelande från GU)
8 juni 2011
26 maj 2011
25 maj 2011
Diskussion är bra för förståelsen
http://www.forskning.se/pressmeddelanden/pressmeddelanden/gruppdiskussionerkanokaforstaelsenavfysikilaos.5.4ba252ed12fc1940b8c80001374.html
Elever diskuterar med varandra och förstår bättre. Man uttrycker sina tankar, sorterar dem, hör hur andra sorterar sina tankar. Men när det finns olika åsikter måste de diskuteras, det hjälper inte att bara rösta.
Det intressanta är kanske att läraren spelar en viktig roll som moderator - men inte som den björklundska förkunnaren av kunskap och visdom.
Deliberation i klassrummet ...
Elever diskuterar med varandra och förstår bättre. Man uttrycker sina tankar, sorterar dem, hör hur andra sorterar sina tankar. Men när det finns olika åsikter måste de diskuteras, det hjälper inte att bara rösta.
Det intressanta är kanske att läraren spelar en viktig roll som moderator - men inte som den björklundska förkunnaren av kunskap och visdom.
Deliberation i klassrummet ...
Ojämlikhet är inte bra för hälsan
<http://www.forskning.se/pressmeddelanden/pressmeddelanden/situationeniskolklassenpaverkarhalsansomvuxen.5.76f79b421300ac274968000148.html>
Elever som har färre vänner och lägre status bland sina klasskamrater har sämre hälsa som vuxna. En ny doktorsavhandling visar dessutom att gå i en skolklass med en ojämlik statusfördelning är kopplat till sämre hälsa i vuxenlivet. Oavsett om eleven själv har låg eller hög status.
Det är ojämlikheten i sig som är dålig för den framtida hälsan. Även elever med hög status i klassen mår sämre som vuxna.
Det ser inte bra ut för nyliberalismens myter om skillnader som sporre för eleverna. Tvärtom. Det är samarbete och jämlikhet som gynnar utvecklingen ...
terminologi
<http://www.forskning.se/fordigiskolan/egnanyheter/sprakbruketinoundervisningenkanvaraorsaktillalltsamreresultatipisa.5.4ba252ed12fc1940b8c80001272.html>
Intressant tanke i samband med Pisa-nedgången: lärare pratar ”vardagssvenska”, men prov och test använder den exakta vetenskapliga terminologin. Elever förstår inte uppgifterna.
OK, ropar vän av ordning: åter till begrepps- och definitionspluggande. Strunta i vardagskopplingarna.
Men: att lära sig begrepp utan att koppla dem till vardagen är meningslös: man förstår dem inte, och kan inte använda dem. Men att lära sig fenomen utan att kunna ”spika fast dem” i begrepp leder till att man inte kan jobba med dem. Man kan hänga upp tankar på begrepp - har man inga begrepp kan man inte hänga upp dem.
Alltså: Mer begrepp NÄR elever har förstått ett vardagsfenomen och vill hänga upp det på något.
Intressant tanke i samband med Pisa-nedgången: lärare pratar ”vardagssvenska”, men prov och test använder den exakta vetenskapliga terminologin. Elever förstår inte uppgifterna.
OK, ropar vän av ordning: åter till begrepps- och definitionspluggande. Strunta i vardagskopplingarna.
Men: att lära sig begrepp utan att koppla dem till vardagen är meningslös: man förstår dem inte, och kan inte använda dem. Men att lära sig fenomen utan att kunna ”spika fast dem” i begrepp leder till att man inte kan jobba med dem. Man kan hänga upp tankar på begrepp - har man inga begrepp kan man inte hänga upp dem.
Alltså: Mer begrepp NÄR elever har förstått ett vardagsfenomen och vill hänga upp det på något.
Läxfria skolor är bättre
Läxfria elever blev bra på att ta ansvar för sitt lärande
<http://www.forskning.se/fordigiskolan/larare/skolexempel/laxfriaeleverblevbrapaatttaansvarforsittlarande.5.6356b4f112f7fbfa9b38000924.html>
”Ingenstans i skolans styrdokument står något om läxor. Ändå är de självklara i de flesta skolor. Många forskare ser samband mellan läxor och resultat, andra hittar inga alls. Rotundaskolan är en helt läxfri skola - med resultat klart över riksgenomsnittet.”
Det är kanske dags att se läxor som del av en konservativ tradition: det har alltid varit så.
Men framför allt att se läxor som del av en nyliberal syn på människor och lärande: Alla är lika, och alla har samma chans. Förlorarna har helt enkelt inte ansträngt sig.
Som Anatol France i L'Affaire Crainquebille (1901) konstaterade är lagen ytterst rättvis: den förbjuder både rika och fattiga att tigga och att sova under Paris’ broar. Och läxor är också lika för alla.
<http://www.forskning.se/fordigiskolan/larare/skolexempel/laxfriaeleverblevbrapaatttaansvarforsittlarande.5.6356b4f112f7fbfa9b38000924.html>
”Ingenstans i skolans styrdokument står något om läxor. Ändå är de självklara i de flesta skolor. Många forskare ser samband mellan läxor och resultat, andra hittar inga alls. Rotundaskolan är en helt läxfri skola - med resultat klart över riksgenomsnittet.”
Det är kanske dags att se läxor som del av en konservativ tradition: det har alltid varit så.
Men framför allt att se läxor som del av en nyliberal syn på människor och lärande: Alla är lika, och alla har samma chans. Förlorarna har helt enkelt inte ansträngt sig.
Som Anatol France i L'Affaire Crainquebille (1901) konstaterade är lagen ytterst rättvis: den förbjuder både rika och fattiga att tigga och att sova under Paris’ broar. Och läxor är också lika för alla.
Läxfria skolor är bättre
Läxfria elever blev bra på att ta ansvar för sitt lärande
<http://www.forskning.se/fordigiskolan/larare/skolexempel/laxfriaeleverblevbrapaatttaansvarforsittlarande.5.6356b4f112f7fbfa9b38000924.html>
”Ingenstans i skolans styrdokument står något om läxor. Ändå är de självklara i de flesta skolor. Många forskare ser samband mellan läxor och resultat, andra hittar inga alls. Rotundaskolan är en helt läxfri skola - med resultat klart över riksgenomsnittet.”
Det är kanske dags att se läxor som del av en konservativ tradition: det har alltid varit så.
Men framför allt att se läxor som del av en nyliberal syn på människor och lärande: Alla är lika, och alla har samma chans. Förlorarna har helt enkelt inte ansträngt sig.
Som Anatol France i L'Affaire Crainquebille (1901) konstaterade är lagen ytterst rättvis: den förbjuder både rika och fattiga att tigga och att sova under Paris’ broar. Och läxor är också lika för alla.
<http://www.forskning.se/fordigiskolan/larare/skolexempel/laxfriaeleverblevbrapaatttaansvarforsittlarande.5.6356b4f112f7fbfa9b38000924.html>
”Ingenstans i skolans styrdokument står något om läxor. Ändå är de självklara i de flesta skolor. Många forskare ser samband mellan läxor och resultat, andra hittar inga alls. Rotundaskolan är en helt läxfri skola - med resultat klart över riksgenomsnittet.”
Det är kanske dags att se läxor som del av en konservativ tradition: det har alltid varit så.
Men framför allt att se läxor som del av en nyliberal syn på människor och lärande: Alla är lika, och alla har samma chans. Förlorarna har helt enkelt inte ansträngt sig.
Som Anatol France i L'Affaire Crainquebille (1901) konstaterade är lagen ytterst rättvis: den förbjuder både rika och fattiga att tigga och att sova under Paris’ broar. Och läxor är också lika för alla.
13 maj 2011
Ambjörn Naeve om nätbaserat lärande
http://www.vastervik.se/sites/hc/templates/Hc_IframePage.aspx?id=15045
- något för högskolan att fundera över?
- något för högskolan att fundera över?
11 april 2011
elitskolor
Snart skall de första 300 elever gå på ett elit-högstadium.
Det är sannerligen synd om de högpresterande som inte kan utvecklas i vanliga klassrum. De skall visst inte integreras, de skall segregeras. Plötsligen är segregation vacker.
Många människor tycker det är bra. Det fascinerar mig. Mest fascinerar det mig att man glömmer bort att varje urval av några innebär ett bortval av resten. Jag har frågat runt, och får i regel svaret ”... det måste ju inte bli så!”
Inte?
Om Kalle väljs ut för något, innebär det väl att Lisa inte får delta? Varför ser alla hur underbart det är att bli valt först i idrotten, men ingen kommer ihåg hur det var att slumpas bort bland de sista?
Och ingen tycks tro att skolor ”för resten” får rest-pengar. Den grundmurade tron på svensk rättvisa och likhet påverkas inte av skolsegregationen. Trots att friskole-systemet demonstrerar hur det offentliga skolväsendet urholkas finansiellt genom skyldigheten att hålla reservplatser för alla som tar svängdörren in och ut ur den kommunala skolan.
Och ingen tycks tro att de egna ungar kan höra till ”resten”. Alla ser sig själva i rollen som vinnare.
Och varför, varför ser ingen de ungar som idag stämplas till förlorare? Varför är det synd om de som sägs vara starka, men inte om de andra?
Det är fascinerande att kollektiva erfarenheter och föreställningar väger tyngre än allt annat.
Det är sannerligen synd om de högpresterande som inte kan utvecklas i vanliga klassrum. De skall visst inte integreras, de skall segregeras. Plötsligen är segregation vacker.
Många människor tycker det är bra. Det fascinerar mig. Mest fascinerar det mig att man glömmer bort att varje urval av några innebär ett bortval av resten. Jag har frågat runt, och får i regel svaret ”... det måste ju inte bli så!”
Inte?
Om Kalle väljs ut för något, innebär det väl att Lisa inte får delta? Varför ser alla hur underbart det är att bli valt först i idrotten, men ingen kommer ihåg hur det var att slumpas bort bland de sista?
Och ingen tycks tro att skolor ”för resten” får rest-pengar. Den grundmurade tron på svensk rättvisa och likhet påverkas inte av skolsegregationen. Trots att friskole-systemet demonstrerar hur det offentliga skolväsendet urholkas finansiellt genom skyldigheten att hålla reservplatser för alla som tar svängdörren in och ut ur den kommunala skolan.
Och ingen tycks tro att de egna ungar kan höra till ”resten”. Alla ser sig själva i rollen som vinnare.
Och varför, varför ser ingen de ungar som idag stämplas till förlorare? Varför är det synd om de som sägs vara starka, men inte om de andra?
Det är fascinerande att kollektiva erfarenheter och föreställningar väger tyngre än allt annat.
16 februari 2011
betyg - förutsättningar och följder
Social Rapport 2010 (speciellt kapitel 7) beskriver tydligt att det finns ett samband mellan klass och andra bakgrundsvariabler och de betyg en elev får. Och vilka följder dessa betyg får för elevens liv: föräldrars fattigdom leder till att elever sätts in på fattigdomsspåret. Fattigdom reproduceras. Betyg är en sorteringsmekanism.
Det är långt från björklundismer som "betyg är till för att hjälpa". Betyg speglar de kort man har fått sig tilldelad.
Men det finns hopp - även i en socialstyrelserapport: Om skolan lyckas ge en elev bra kunskaper kan det sociala arvet övervinnas lite grann.
Om, alltså.
Men om skolan fortsätter att dela ut kunskap till de kunniga - då händer inget sådant. Skolinspektionens rapport "Rätten till kunskap" visar tydligt att skolans arbetsmetoder och förhållningssätt bidrar till den sortering som Social Rapport visar. En skola som kompenserar för klassbakgrunden skiljer sig ganska mycket från dagens skola.
Att behandla alla lika kan vara fruktansvärt orättvist.
Att se eleven som individ, utan klass, kön, etnicitet och rullstol är att vara blind.
Att vara neutral är att välja sida.
13 februari 2011
reflektion om "diskutera & reflektera"
Många studenter har svårt att förstå varför de inte får tycka, känna och utgå från sig själva.
Argument som din känsla bevisar inget eller din övertygelse behöver inte övertyga någon annan - de fungerar inte: såna som inte vill fatta behöver man ju inte prata med, sa en student.
Ingemar Stenmark: "Hä löns int' förklar' för den som int' begrip."
Åsiktssegregation, alltså. Vi pratar med de våra och vi förstår varandra. Vi tycker lika.
Då behöver man inte heller någon jäkla pedagogik, som någon student sa:
Jag vet hur man gör med barn.
Jag är en bra pedagog.
Jag behöver inte snacka med akademiska argument.
Jag vet vad jag tycker.
OK, Riksöverpedagog Björklund struntar också högaktningsfullt i fakta, forskning, siffror och logik.
Jag misstänker starkt att lärarutbildningen bidrar till studenternas tänkande.
Många studenter säger att det alltid har varit ok att reflektera över växthuseffekten utifrån frågor som "vad tycker du att man ska göra?" De säger att det har varit ok att säga att exkludering inte är bra för barnen, och att det inte är rättvist att diskriminera. Många studenter föreslår som åtgärd att man skall se barn som de är och man ska se individen. De säger att det alltid har varit ok att säga så. Det har alltid fått tycka, bara de tyckte rätt.
Jag försöker förstå hur det kan bli så. Min gissning är att vi hör och ser studenternas tankar, men inte ställer frågan "hur måste man ha tänkt för att kunna säga så?" (James Gee)
Vi frågar kanske inte hur studenter tänker när de säger "jamen jag känner att ungarna är bortskämda nuförtiden".
Vi frågar kanske inte vad studenter tänker när vi säger "reflektera/diskutera".
Vi frågar kanske inte vad studenter tänker när en föreläsare säger "jag tycker". Föreläsaren menar kanske "20 års forskning ligger bakom min enkla sammanfattning", men studenter hör "hon tycker, alltså får jag också tycka".
Vi borde analysera mera: hur tänker studenterna egentligen? Hur tänker exempelvis en student som säger "survival of the fittest" i en diskussion om andra studenters handikapp?
Vi borde prata klarspråk och kalla en spade för spade. Det är är kanske inte snällt att säga att vägen till Auschwitz började med frågan om alla har samma rätt att leva. Det är möjligt att studenten blir upprörd och arg och kanske ledsen.
Argument som din känsla bevisar inget eller din övertygelse behöver inte övertyga någon annan - de fungerar inte: såna som inte vill fatta behöver man ju inte prata med, sa en student.
Ingemar Stenmark: "Hä löns int' förklar' för den som int' begrip."
Åsiktssegregation, alltså. Vi pratar med de våra och vi förstår varandra. Vi tycker lika.
Då behöver man inte heller någon jäkla pedagogik, som någon student sa:
Jag vet hur man gör med barn.
Jag är en bra pedagog.
Jag behöver inte snacka med akademiska argument.
Jag vet vad jag tycker.
OK, Riksöverpedagog Björklund struntar också högaktningsfullt i fakta, forskning, siffror och logik.
- Han vet hur det är i skolan - han har varit elev.
- Han vet hur man får folk att sköta sig - han har varit major.
- Han behöver inte lyssna på några jäkla akademiker.
- Om de mopsar sig drar man in deras utbildningstillstånd.
- Han vet att dom är flummare, som snackar om siffror och konstiga franska filosofer.
Jag misstänker starkt att lärarutbildningen bidrar till studenternas tänkande.
Många studenter säger att det alltid har varit ok att reflektera över växthuseffekten utifrån frågor som "vad tycker du att man ska göra?" De säger att det har varit ok att säga att exkludering inte är bra för barnen, och att det inte är rättvist att diskriminera. Många studenter föreslår som åtgärd att man skall se barn som de är och man ska se individen. De säger att det alltid har varit ok att säga så. Det har alltid fått tycka, bara de tyckte rätt.
Det händer så ofta att jag måste tro studenterna.
Jag försöker förstå hur det kan bli så. Min gissning är att vi hör och ser studenternas tankar, men inte ställer frågan "hur måste man ha tänkt för att kunna säga så?" (James Gee)
Vi frågar kanske inte hur studenter tänker när de säger "jamen jag känner att ungarna är bortskämda nuförtiden".
Vi frågar kanske inte vad studenter tänker när vi säger "reflektera/diskutera".
Vi frågar kanske inte vad studenter tänker när en föreläsare säger "jag tycker". Föreläsaren menar kanske "20 års forskning ligger bakom min enkla sammanfattning", men studenter hör "hon tycker, alltså får jag också tycka".
Vi borde analysera mera: hur tänker studenterna egentligen? Hur tänker exempelvis en student som säger "survival of the fittest" i en diskussion om andra studenters handikapp?
Vi borde prata klarspråk och kalla en spade för spade. Det är är kanske inte snällt att säga att vägen till Auschwitz började med frågan om alla har samma rätt att leva. Det är möjligt att studenten blir upprörd och arg och kanske ledsen.
Men det ändrar inget i sak.
segregation i skolan
Kan man kritisera flum, samtidigt som man producerar flum?
Jomenvisst. Björklund är Mannen!
Sverker Sörlin argumenterar klart och koncist: Björklunds politik har inte med kunskap att göra - det är bara retorik. Björklunds politik handlar om att sortera, att ge till dem som har, och att ta ifrån dem som inte har.
Komplettera sedan med lite läsning av skoldelen i Social Rapport 2010 (speciellt Kapitel 7) och man förstår hur fattigdom, utanförskap och segregation reproduceras. Och skapas.
Jomenvisst. Björklund är Mannen!
Sverker Sörlin argumenterar klart och koncist: Björklunds politik har inte med kunskap att göra - det är bara retorik. Björklunds politik handlar om att sortera, att ge till dem som har, och att ta ifrån dem som inte har.
Komplettera sedan med lite läsning av skoldelen i Social Rapport 2010 (speciellt Kapitel 7) och man förstår hur fattigdom, utanförskap och segregation reproduceras. Och skapas.
2 februari 2011
19 januari 2011
17 januari 2011
attityder i paket
attityder kommer i paket
07-01-11
Trots många års forskning kring fördomar och sociala attityder (Fromm, Reich, Adorno, Rokeach, Altemeyer) tycks några principer hänga kvar i svensk skolväsende:
• en attityd åt gången (könsroller, xenofobi, neonazism, homofobi etc)
• attityder ses som kognitiva, därför:
• fakta och information skall befria eleverna från sina inställningar
Exempel för detta finns t ex i Lpf 94 där fel könsroller och negativa attityder skall bekämpas med "kunskap".
Nu meddelar Forum för Levande Historia att var femte elev har negativa inställningar till invandrare, muslimer, judar och homosexuella. Men ungefär hälften av eleverna vill inte svara alls därför att de är osäkra, kluvna eller tveksamma.
Det finns alltså samband. Avskyr man så avskyr man "i paket".
Det om något borde väl skjuta den gamla kognitiva toleranspedagogiken i sank?
"Nu skall jag med information bevisa varför ni inte skall vara nazister" borde väl vara överspelat?
Sokrates går inte här
Detta inlägg har redigerats därför den ursprungligen byggde på en tanke som en student yttrade någon gång. Trots att varken studenten eller gruppen eller ämnet eller ens högskolan nämndes, trots att studentens egen formulering inte användes har jag uppmanats att redigera inlägget eftersom studenten kände sig "uthängd".
Tanken handlade om studenters behov av ”målanpassade” föreläsningar och om ett slags recept-förväntningar i lärarutbildningar. Jag menar att det är ett allvarligt och generellt problem, eftersom ingen kan erbjuda recept som fungerar i några årtionden framöver. Och även om det fanns sådana recept vore det mera meningsfullt med en undervisning som visar hur man skapar sina recept, än med en undervisning som lär ut recept.
Och så menade jag att det är en utbildningsfråga. Vi som högskola är kanske inte tillräckligt medvetna om att vi borde satsa på didaktik, och inte på metodik?
Det var allt ...
Tanken handlade om studenters behov av ”målanpassade” föreläsningar och om ett slags recept-förväntningar i lärarutbildningar. Jag menar att det är ett allvarligt och generellt problem, eftersom ingen kan erbjuda recept som fungerar i några årtionden framöver. Och även om det fanns sådana recept vore det mera meningsfullt med en undervisning som visar hur man skapar sina recept, än med en undervisning som lär ut recept.
Och så menade jag att det är en utbildningsfråga. Vi som högskola är kanske inte tillräckligt medvetna om att vi borde satsa på didaktik, och inte på metodik?
Det var allt ...
16 januari 2011
attityder kommer i paket
attityder kommer i paket
07-01-11
Trots många års forskning kring fördomar och sociala attityder (Fromm, Reich, Adorno, Rokeach, Altemeyer) tycks några principer hänga kvar i svensk skolväsende:
• en attityd åt gången (könsroller, xenofobi, neonazism, homofobi etc)
• attityder ses som kognitiva, därför:
• fakta och information skall befria eleverna från sina inställningar
Exempel för detta finns t ex i Lpf 94 där fel könsroller och negativa attityder skall bekämpas med "kunskap".
Nu meddelar Forum för Levande Historia att var femte elev har negativa inställningar till invandrare, muslimer, judar och homosexuella. Men ungefär hälften av eleverna vill inte svara alls därför att de är osäkra, kluvna eller tveksamma.
Det finns alltså samband. Avskyr man så avskyr man "i paket".
Det om något borde väl skjuta den gamla kognitiva toleranspedagogiken i sank?
"Nu skall jag med information bevisa varför ni inte skall vara nazister" borde väl vara överspelad?
07-01-11
Trots många års forskning kring fördomar och sociala attityder (Fromm, Reich, Adorno, Rokeach, Altemeyer) tycks några principer hänga kvar i svensk skolväsende:
• en attityd åt gången (könsroller, xenofobi, neonazism, homofobi etc)
• attityder ses som kognitiva, därför:
• fakta och information skall befria eleverna från sina inställningar
Exempel för detta finns t ex i Lpf 94 där fel könsroller och negativa attityder skall bekämpas med "kunskap".
Nu meddelar Forum för Levande Historia att var femte elev har negativa inställningar till invandrare, muslimer, judar och homosexuella. Men ungefär hälften av eleverna vill inte svara alls därför att de är osäkra, kluvna eller tveksamma.
Det finns alltså samband. Avskyr man så avskyr man "i paket".
Det om något borde väl skjuta den gamla kognitiva toleranspedagogiken i sank?
"Nu skall jag med information bevisa varför ni inte skall vara nazister" borde väl vara överspelad?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)