15 februari 2010
11 februari 2010
Ny lärarutbildning
Man kan säga mycket med få meningar. Som regeringen/Björklund när den nya lärarutbildningen presenteras:
- En historielärare som inte själv kan sin historia kommer att ha torftiga lektioner och inte kunna inspirera eleverna, säger utbildningsminister Jan Björklund.
Det vore förstås för mycket begärt att just Jan Björklund - som brukar vara lite osams med forskning och fakta - skall visa några argument för detta påstående. Men det är ju inte meningen heller. Det framställs som ett ”sunt förnuft”-argument, något som helt enkelt är sant & självklart.
Sen drar Björklund slutsatsen att man därför skall satsa på ämneskunskaper. Alltså: en lärare med mycket historiekunskap kommer automatiskt att ha ”o-torftiga” lektioner och inspirera elever. Är det så enkelt? Själv har jag fått mycket tråkiga lektioner med mycket kunniga lärare ...
Vad alla blivande lärare ska läsa blir tydligare reglerat. Bland annat ska de lära sig hur man bedömer elever och sätter betyg.
Se där, se där - mer kontroll. Regeringen kontrollerar lärare, som kontrollerar elever. Och resultatet blir självstyrande lärare som uppmuntrar självstyrande elever?
Och så en liten knorr mot slutet:
För att bli en bra lärare krävs lämplighet för att bli lärare.
jo, visst ...
Regeringen avser därför att utreda hur lämplighetsprov skulle kunna användas som behörighetskrav till lärarutbildningen.
Men vänta nu: för att bli lärare måste man vara lämplig? Alltså - man måste vara lämplig innan man en försöker att bli lärare?
Lämplighet är i Björklunds värld en medfödd egenskap som man har eller inte har. Det gäller bara att hitta rätt plats för rätt person. En del är lämpliga att bli minister, en del att bli lärare, en del att bli städerska - var och en på sin plats i samhället.
Ledare och ledda ...
- En historielärare som inte själv kan sin historia kommer att ha torftiga lektioner och inte kunna inspirera eleverna, säger utbildningsminister Jan Björklund.
Det vore förstås för mycket begärt att just Jan Björklund - som brukar vara lite osams med forskning och fakta - skall visa några argument för detta påstående. Men det är ju inte meningen heller. Det framställs som ett ”sunt förnuft”-argument, något som helt enkelt är sant & självklart.
Sen drar Björklund slutsatsen att man därför skall satsa på ämneskunskaper. Alltså: en lärare med mycket historiekunskap kommer automatiskt att ha ”o-torftiga” lektioner och inspirera elever. Är det så enkelt? Själv har jag fått mycket tråkiga lektioner med mycket kunniga lärare ...
Vad alla blivande lärare ska läsa blir tydligare reglerat. Bland annat ska de lära sig hur man bedömer elever och sätter betyg.
Se där, se där - mer kontroll. Regeringen kontrollerar lärare, som kontrollerar elever. Och resultatet blir självstyrande lärare som uppmuntrar självstyrande elever?
Och så en liten knorr mot slutet:
För att bli en bra lärare krävs lämplighet för att bli lärare.
jo, visst ...
Regeringen avser därför att utreda hur lämplighetsprov skulle kunna användas som behörighetskrav till lärarutbildningen.
Men vänta nu: för att bli lärare måste man vara lämplig? Alltså - man måste vara lämplig innan man en försöker att bli lärare?
Lämplighet är i Björklunds värld en medfödd egenskap som man har eller inte har. Det gäller bara att hitta rätt plats för rätt person. En del är lämpliga att bli minister, en del att bli lärare, en del att bli städerska - var och en på sin plats i samhället.
Ledare och ledda ...
8 februari 2010
Studenter tänker ...
Jag har just läst ett antal - stort antal - tentor.
Jag kan inte låta bli att undra: hur tänker studenterna egentligen? Vilka föreställningar finns bakom studenternas beskrivningar?
Jag har hittat några.
De flesta studenter har en teori om människors beteende. När de skall ändra beteende (även hos små barn) använder de konsekvent det svenska mantrat: kunskap. information. undervisning. (ja, de är identiska i studenternas texter).
Alltså: vad gör vi åt genusfrågor, rasism, mobbning? Vi informerar. Ger kunskap. Man är ju lärare...
Vad informerar vi om? Värderingar. De goda värderingar. Rätt värdering. Värdegrund.
Tanken är ungefär så här: Efter information/undervisning/värdeförmedling ändrar människor sina personliga värderingar och handlar hädanefter rätt. Goda pedagoger är pedagoger som vet rätt, som känner rätt, som tänker rätt. Som har de rätta värderingarna. De mindre goda pedagogerna är de som inte har fått informationen, än.
Hur överbrygger man klyftor mellan människor?
Man förklarar. Man förklarar hudfärg. Man förklarar varför dom inte äter griskött. Man förklarar varför dom fastar.
Tanken är ungefär så här: Det finns en skillnad mellan människor, den är ingen social konstruktion. Skillnaden skall förvetenskapligas. Därmed, menar de flesta, blir det uppenbart för barnen att klyftan är ok. Barnen vet ju nu, de förstår. Och då accepterar de. De accepterar att dom är annorlunda. Men att man inte skall tycka illa om dom för det.
Det är inte bra att kategorisera, säger de flesta. Det är inte bra att ha fördomar. Det är inte bra att ha t ex köns-stereotyper.
Ett grupp säger: jag ser bara individer.
En annan säger: jag berättar för barnen hur man skall se på kön, invandrare, etnicitet. Sen vet de, och då har de inga fördomar längre.
Studenterna ser alltså en motsats: fördom - rätt uppfattning.
Fördomar är uppfattningar som inte är ok.
Målet är att veta hur det är, t ex hur kvinnor och män är. Lika. Eller att svenskar och utlänningar är olika, men att man förstår det.
Det där med individer är knepigt. Jag kan se att studenter ser en motsättning mellan samhälle och individ: Samhället tvingar oss att göra saker, men som individer är vi fria.
Alltså: vad gör man åt genusmönster bland barnen? Jo, man berättar för barnen att de nu får leka med vad de vill. Och då väljer ju barnen fritt, oberoende av samhällets tvång.
Samma mönster finns ju i läroböcker, där samhälle/stat bekrivs som tvångsapparat och liberalismen predikar att arbetslinjen kommer att göra oss fria. (jo, det är en medveten anspelning).
Synd att studenter inte kan se samhällsförändring som mål, utan bara flykten från samhället. Synd att studenterna inte ser sig som del av ett samhälle, utan bara som offer för samhällsförtrycket.
Och så är det väldigt synd att studenterna i all välvilja cementerar föreställningar om vi och oss, invandrare och svenskar. Segregationen skapas genom att den tas för given, och förklaras vetenskapligt.
Jag kan inte låta bli att undra: hur tänker studenterna egentligen? Vilka föreställningar finns bakom studenternas beskrivningar?
Jag har hittat några.
De flesta studenter har en teori om människors beteende. När de skall ändra beteende (även hos små barn) använder de konsekvent det svenska mantrat: kunskap. information. undervisning. (ja, de är identiska i studenternas texter).
Alltså: vad gör vi åt genusfrågor, rasism, mobbning? Vi informerar. Ger kunskap. Man är ju lärare...
Vad informerar vi om? Värderingar. De goda värderingar. Rätt värdering. Värdegrund.
Tanken är ungefär så här: Efter information/undervisning/värdeförmedling ändrar människor sina personliga värderingar och handlar hädanefter rätt. Goda pedagoger är pedagoger som vet rätt, som känner rätt, som tänker rätt. Som har de rätta värderingarna. De mindre goda pedagogerna är de som inte har fått informationen, än.
_/_/_/_/_/_/_/_/_/_/_/_/_/_/_/_/_/_/_/_/_/_/_/_/_/_/_/_/_/_/_/_/_/_/_/
Hur överbrygger man klyftor mellan människor?
Man förklarar. Man förklarar hudfärg. Man förklarar varför dom inte äter griskött. Man förklarar varför dom fastar.
Tanken är ungefär så här: Det finns en skillnad mellan människor, den är ingen social konstruktion. Skillnaden skall förvetenskapligas. Därmed, menar de flesta, blir det uppenbart för barnen att klyftan är ok. Barnen vet ju nu, de förstår. Och då accepterar de. De accepterar att dom är annorlunda. Men att man inte skall tycka illa om dom för det.
_/_/_/_/_/_/_/_/_/_/_/_/_/_/_/_/_/_/_/_/_/_/_/_/_/_/_/_/_/_/_/_/_/_/_/
Det är inte bra att kategorisera, säger de flesta. Det är inte bra att ha fördomar. Det är inte bra att ha t ex köns-stereotyper.
Ett grupp säger: jag ser bara individer.
En annan säger: jag berättar för barnen hur man skall se på kön, invandrare, etnicitet. Sen vet de, och då har de inga fördomar längre.
Studenterna ser alltså en motsats: fördom - rätt uppfattning.
Fördomar är uppfattningar som inte är ok.
Målet är att veta hur det är, t ex hur kvinnor och män är. Lika. Eller att svenskar och utlänningar är olika, men att man förstår det.
_/_/_/_/_/_/_/_/_/_/_/_/_/_/_/_/_/_/_/_/_/_/_/_/_/_/_/_/_/_/_/_/_/_/_/
Det där med individer är knepigt. Jag kan se att studenter ser en motsättning mellan samhälle och individ: Samhället tvingar oss att göra saker, men som individer är vi fria.
Alltså: vad gör man åt genusmönster bland barnen? Jo, man berättar för barnen att de nu får leka med vad de vill. Och då väljer ju barnen fritt, oberoende av samhällets tvång.
Samma mönster finns ju i läroböcker, där samhälle/stat bekrivs som tvångsapparat och liberalismen predikar att arbetslinjen kommer att göra oss fria. (jo, det är en medveten anspelning).
Synd att studenter inte kan se samhällsförändring som mål, utan bara flykten från samhället. Synd att studenterna inte ser sig som del av ett samhälle, utan bara som offer för samhällsförtrycket.
Och så är det väldigt synd att studenterna i all välvilja cementerar föreställningar om vi och oss, invandrare och svenskar. Segregationen skapas genom att den tas för given, och förklaras vetenskapligt.
5 februari 2010
ny tidning för pedagoger ...
Skola och samhälle: http://www.skolaochsamhalle.se/
Initiativtagare som Ingrid Carlgren och Sven-Erik Liedman ... det kan ge ett lite annorlunda perspektiv. Men vem som helst kan skriva i tidningen - det skall bli spännande att se om det blir ett forum för skolpolitiker som uttalar sig som privatpersoner ...
Initiativtagare som Ingrid Carlgren och Sven-Erik Liedman ... det kan ge ett lite annorlunda perspektiv. Men vem som helst kan skriva i tidningen - det skall bli spännande att se om det blir ett forum för skolpolitiker som uttalar sig som privatpersoner ...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)