Ett av problemen är att citatet är plakativt: som ett plakat viftar texten här med nyckelord och symboliska begrepp som skapar associationer. Det är (förmodligen) citatets främsta funktion. Man fastskriver att kristendom och humanism hör ihop, att skolan är etisk och kristen och fostrar. Men själva texten säger något helt annat. Tror jag. Rätta mig gärna!
Så här låter Lgy 11:
Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet mellan människor är de värden som utbildningen ska gestalta och förmedla.
I överensstämmelse med den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism sker detta genom individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande.
Undervisningen ska vara icke-konfessionell. (Lgy 11)
Det här är vad jag ser när jag närläser texten:
Alltså, ”undervisningen” skall gestalta och förmedla (ungefär praktisera och banka in) vissa värden.
- Hur gör man det?
Enkelt: Genom att fostra till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande.
Fostra?
Ja visst. Elever har ju inte rättskänsla och tolerans och sånt om man inte säger åt dem.
Ok då. Men varför ska man just fostra till dom här 4 sakerna om man vill nå jämställdhet och solidaritet och sånt?
Jo, därför att det finns en speciell etik som säger att det funkar så.
Jaså? Vilken då?
Tja, svårt att säga, men det är i alla fall en etik som har förvaltats av kristen tradition och av västerländsk humanism. Dom båda har liksom hållit den vid liv hela tiden.
Och de där 4 fostransmål leder automatiskt till att skolor praktiserar ” Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet”?
Javisst. Det säger ju den där etiken.
Alltså:
- Undervisningen skall gestalta & förmedla ett antal värden.
- Fostran till rättskänsla mm leder till att dessa värden gestaltas/förmedlas.
- Etik X stämmer överens med det.
- Etik X har förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism.
Det här det hela. Texten säger inget om ”förmedla kristna värderingar”. Texten innehåller en del sakpåståenden, visst. Texten är också hemlighetsfull och avslöjar inget om den där etiken utom att den har förvaltats av ”kristen tradition” (motsvarar ungefär Sharia) och av humanism.
Längre än så kommer man inte med en ren textanalys.
En slutsats är - ovetenskapligt uttryckt - att texten producerar snömos. Textens sakpåståenden och orsak-verkans-modell är logiskt sett inte övertygande. Och inte pedagogiskt heller.
Men om man bara räknar upp signifikatorerna och länkar dem samman ser man att de är en mix av Mänskliga Rättigheter, feminism, konservativ moralfostran med en touch av kristendom balanserad mot en touch humanism. Det är ungefär den värdemix som regeringarna före och efter regeringsskiftet 1994 kunde enas om, och som Alliansregeringen bibehöll.
Det finns dock en väsentlig ändring, jämfört med 1994: Då pratade läroplanen om solidaritet med svaga och utsatta. Det var då en mix av vänsterns solidaritet (horisontell gemenskap) och högerns välgörenhet (omtanke uppifrån och ner i samhället). Formuleringen utgjorde då en kompromiss i form av en tulipanaros.
Denna formulering har ersatts med ”solidaritet mellan människor”. Kanske har Björklund upptäckt sin socialistiska sida. Eller så är man säker på att ingen kommer på idéen att inkludera ”svaga och utsatta” i solidariteten i alla fall. De skall ju arbeta och göra rätt för sig … och man pratar ju inte om jämlikhet heller!
