(Utkik, SH-lärobok för åk 7-9, 2014)
För att kunna säga något om kommunism var man förr i tiden tvungen att gå kurser om marxism och rentav läsa en del av Marx och om Marx. Man skrattade åt folk som knappt hade stavat sig genom manifestet och som ändå hade en uppfattning. Numera verkar det räcka att man har rätt inställning. Om man vill framstå som beläst kan man ”bekräfta” denna inställning med två tankefigurer som förekommer i praktiskt taget alla läroböcker:
Religion är opium för folket, och kommunisterna vill göra revolution.
Marx talade i introduktionen till Zur Kritik der Hegelschen Rechtsphilosophie (Deutsch-Französische Jahrbücher 1844, s. 71f) om religion som folkets opium, som något som trängda människor söker tröst i. Lenin däremot talade om religion som ett sätt att lura människor till saktmodighet och uppgivenhet (i Socialism och religion, 1905). Men det är något helt annat. Och leninism är inte marxism. Eller kommunism.
Och dom onda kommunisterna planterar en revolution … det kan man nog bara säga om man aldrig ens har läst manifestet. Där beskriver nämligen Marx inte bara bourgeoisin som en revolutionär klass, utan även hur revolutioner överhuvudtaget uppstår. Och nej, de görs inte.
Och nej, de beslutar inte att använda våld. Står också i manifestet. Och ännu tydligare i kapitalet.
Men, som alltid - varför förstöra en vacker berättelse med fakta? Huvudsaken är väl att eleverna får rätt inställning?
