Svenska som andraspråk i andra hand

Regeringen tänker högt kring ämnet Svenska som Andraspråk. Regeringen, dvs. Björklund, tänker att ta bort själva ämnet. Därmed försvinner ett synligt utanförskap och ersätts av ett individuellt, osynligt. Individer istället för klasser - den nyliberala ideologens våta dröm. Misslyckanden blir då inte heller ett kollektivt problem, utan just individuella misslyckanden.

Läs: http://nyisvenskaskolan.blogspot.com/2011/11/svenska-som-andrasprak-amnet-forsvinner.html

skola och människosyn

CSN vill ha skolkrapporter redan efter några timmars frånvaro. Argumentet är rent ekonomiskt: man vill undvika att behöva kräva pengar tillbaka som redan har betalats ut - de som strular i skolan har också problem med pengar, nämligen. Minister Sabuni demonstrerar sin människosyn:

- Kan skolorna följa det här sättet att jobba på tror jag man både kan ingripa tidigare för att stävja den här typen av beteende, men man kan nog också hindra en del unga från att hamna i skuldfällan, säger hon. (SvD)

Lite omtanke. Men mycket disciplin och kontroll. Skolk har inga orsaker - det är ett beteende. Problem skall inte lösas, de skall stävjas. Sabuni har nog läst mycket i gamla testamentet:

"Om någon har en uppstudsig och trotsig son, som inte lyder sin far eller mor och inte lyssnar på dem trots att de tuktar honom, så skall hans föräldrar ta honom och föra honom till de äldste i staden vid stadens port. Och de skall säga till de äldste i staden: "Den här, vår son, är uppstudsig och trotsig och vill inte lyda oss utan är en frossare och drinkare." Då skall alla män i staden stena honom till döds. Du skall skaffa bort det onda ifrån dig. Hela Israel skall höra detta och känna fruktan." 5 Mos 21:18-21

Lite mera seriöst: det är naturligtvis inte ur bibeln hon hämtar sina visdomsord. Det är enkel nykonservatism där ”dom där nere” skall sättas dit och kontrolleras. Och medelsvensson skall lära sig att passa sig, det kan drabba vem som helst. Det är också diskursen om vi och dom - vi, de skötsamma, står mot dom, de lata. Här görs de skötsamma till patriarker som har rätt att sätta åt dom andra, i ett slags gigantiskt Milgram-experiment där strömstötar skall ”hjälpa” människor att lära sig.

modeller och verkligheten

Varför är en modell inte en orsak? Varför kan man inte säga så här:

        •        Lärare X är taskig mot tjejer därför att han har en negativ kvinnosyn.
        •        Lärare Y är taskig mot invandrarelever för att han är rasist.
        •        Politiker Z privatiserar järnvägen på grund av hans neoliberala åsikter.

Själv har jag feber för att jag är förkyld. Eller för att jag har blivit smittad. Eller för att jag har för hög kroppstemperatur. Eller … ?
Som ”diskursare” är det enklare: hos lärare X kan man observera vissa praktiker och tankestrukturer som kan beskrivas som ”negativ kvinnosyn”. Kvinnosyn är alltså en tankemodell som skall sammanfatta allt han gör och säger gentemot tjejer. Den skall helst också kunna förutsäga vad han kommer att göra gentemot nästa kvinnliga elev.

Det är besvärligt när studenter reifierar modeller, föreställningar och tankekonstruktioner och rentav hanterar dem som orsaker till människors handlande. Jag har ingen aning vad jag skall göra åt det.

En observation: reifieringen passar ihop med toleranspedagogik och förkunnelsepedagogik som vill gärna att människor får en bättre människosyn och kunskapssyn, har jag märkt. Om ”dom” har en negativ människosyn måste man ju ge dem en bättre sådan. Om de har en gammaldags kvinnosyn måste vi ju frälsa dem till en nyare sådan. Som i läroplanerna.

4 hörn

”Hellre lite skit i hörnen än ett rent helvete”, sägs det.

Nåväl.

Jag läste just om något om ett pedagogiskt helvete: Värderingsövningar som exempelvis ”4 hörn” handlar inte om rätt och fel.

Det är säkert betryggande för en elever som intet ont anande ställde sig ett hörn och sedan upptäckte att hon är alldeles ensam där. Hon kan ju tyst rabbla det pedagogiska mantrat för sig själv: Det är inte fel att vara ensam om en uppfattning, det är inte fel att ha en åsikt som ingen annan har, det är inte fel …

Det är ett rent helvete att känna sig som en liten skit i fel hörn.

Tack och lov förstår de flesta eleverna vad som kommer att hända, kalkylerar balansen mellan bästisen, läraren, normen, ämnet och en massa annat och ”råkar” ställa sig i ett hörn som inte är rätt eller fel, men där det ändå majoriteten samlas.

Det borde finnas reserverade platser i helvetet för lärare som förväxlar ”är” och ”bör”, och som trosvisst förkunnar att deras egen önskedröm är verklighet. Det är den liberala, voluntaristiska drömmen: verkligheten förändras när man känner för det.

Synd att de kvinnor som lät sig fängslas i sin kamp för kvinnlig rösträtt inte visste att de borde bara ha ställt sig i rätt hörn för att få lov att rösta.