Valrörelsen handlade mycket om frågan vad man ska göra med "de kriminella". Alla ansåg att de skall straffas hårdare. Ingen - nåja, nästan ingen - frågade varför de begår brott. För många långt ut på högerkanten verkar frågan vara irrationell: de begår brott därför att de är kriminella. Därför diskuterar man inte vad varför, eller hur man kan påverka kriminaliteten.
Där dominerar tre tankar:
- om man utvisar kriminella invandrare minskar antalet brott
- om man burar in kriminella minskar antalet brott (de kan inte, eftersom de sitter inne).
- om man har hårdare straff kommer de kriminella att tänka om - det kostar för mycket, så att säga. Brott lönar sig inte.
Jag hoppar över den sista tanken om den ekonomiskt-rationella brottslingen, han som jämför "vinsten" av att misshandla sitt ex med längden på fängelsestraffet och drar slutsatsen att det inte lönar sig. Tanken är alldeles för tydligt motiverad av tanken på hämnd och "ge igen".
Men de båda andra punkterna - en rasistisk, en konservativ - pekar på en tydlig ideologisk slagsida: Man utgår från att vissa människor är kriminella av naturen. De är så att säga kriminella oavsett om de redan har begått brott eller om de inte har hunnit med det än.
Kriminalitet är en del av deras identitet och essens, det vill säga deras natur, innersta väsen, personlighet.
Den här typen av essentialistiska föreställningar är mycket vanlig inom högern. Där föreställer man sig att överklassen blir överklass därför att de har en överklass-essens. För talade man om karaktär, fallenhet, läggning, vilja och andra medfödda, oföränderliga klassegenskaper. Ungefär som blått blod, eller "princessan på ärtan" som visar att nobiliteten av naturen har ömtåliga rumpor.
Är man essentialist är det logiskt att göra anlagstest - ju tidigare desto bättre. Riktiga lärare har ju en lärar-essens med medfödda anlag, och ska utbildas till lärare så att de blir vad de är. Människor som inte är lärare till sin essens kan inte bli riktiga lärare och ska därför inte utbildas.
Då blir det också logiskt att ha en s.k. organisk samhällsmodell: en del är - av naturen lämpade att styra, andra är lämpade att arbeta och låta sig styras. Härskar-essens, miljardärs-essens, knegar-essens och allt det där.
Rasister tänker likadant, med tillägget att essensen definieras av rastillhörigheten.
Vi andra tänker snarare att "kriminell" är en beteckning för människor som är dömda för ett brott. Inget som de är, utan något som man betecknar dem som. (Vi andra är kanske medvetna om att ”brott” är en beteckning för vissa handlingar som samhällen ogillar.
Politiker som säger att det är förbjudet att begå brott tror alltså att det finns vissa handlingar som av naturen är brott. Det är inte handlingar som klassas som brott. Man får vara lite ahistorisk för att tänka så - och föreställa sig att saker är vad vi betecknar dem som. ”En cirkel kallas cirkel för att den är rund”, typ.
Tänk om man kunde undervisa om den lilla skillnaden: essens eller beteckning. Och samtidigt kunde man kanske förtydliga att kategorier konstrueras av människor, och reproduceras av människor...
