Man kan säga mycket med få meningar. Som regeringen/Björklund när den nya lärarutbildningen presenteras:
- En historielärare som inte själv kan sin historia kommer att ha torftiga lektioner och inte kunna inspirera eleverna, säger utbildningsminister Jan Björklund.
Det vore förstås för mycket begärt att just Jan Björklund - som brukar vara lite osams med forskning och fakta - skall visa några argument för detta påstående. Men det är ju inte meningen heller. Det framställs som ett ”sunt förnuft”-argument, något som helt enkelt är sant & självklart.
Sen drar Björklund slutsatsen att man därför skall satsa på ämneskunskaper. Alltså: en lärare med mycket historiekunskap kommer automatiskt att ha ”o-torftiga” lektioner och inspirera elever. Är det så enkelt? Själv har jag fått mycket tråkiga lektioner med mycket kunniga lärare ...
Vad alla blivande lärare ska läsa blir tydligare reglerat. Bland annat ska de lära sig hur man bedömer elever och sätter betyg.
Se där, se där - mer kontroll. Regeringen kontrollerar lärare, som kontrollerar elever. Och resultatet blir självstyrande lärare som uppmuntrar självstyrande elever?
Och så en liten knorr mot slutet:
För att bli en bra lärare krävs lämplighet för att bli lärare.
jo, visst ...
Regeringen avser därför att utreda hur lämplighetsprov skulle kunna användas som behörighetskrav till lärarutbildningen.
Men vänta nu: för att bli lärare måste man vara lämplig? Alltså - man måste vara lämplig innan man en försöker att bli lärare?
Lämplighet är i Björklunds värld en medfödd egenskap som man har eller inte har. Det gäller bara att hitta rätt plats för rätt person. En del är lämpliga att bli minister, en del att bli lärare, en del att bli städerska - var och en på sin plats i samhället.
Ledare och ledda ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar