Jag tycker
Enligt mig
Ibland säger studenter ”man får ju inte säga jag i texter”. Det är förvirrande, varje gång.
Hur uppfattar de situationen? Jo, någon har förbjudit användningen av j-ordet. Därmed står också ”jag tycker” och ”jag anser” på listan över fula ord.
Men varför - skulle jag vilja fråga mina kollegor - varför analyserar vi inte varför studenter tänker så? Varför analyserar vi inte att studenter har lärt sig att allting handlar om ståndpunkts- och åsiktsfilosofi?
Det är ju rimligt:
- Det är det som belönas i (gymnasie-)skolan. Den rätta mitt-emellan-lagom-uppfattningen premieras (enligt mig) i uppsatser i svenska och diskussioner i samhällskunskap.
- Det är det som står i styrdokument. Demokratiska uppfattningar, förmedling av normer, förmedling av värdegrund, bekämpa felaktigt genus- och etnicitetstänkande, bekämpa avvikelser från den rätta värdegrunden.
Enligt mig tycker jag att vi borde klargöra att det inte finns någon demokrati i sanningsfrågan: det finns bara goda och dåliga argument. Det är irrelevant och ointressant vilken ståndpunkt någon har i frågan om klass eller ras eller etnicitet: det är intressant vilken empiri någon kan visa upp, vilken analys, vilka argument.
Det är tragiskt när vi ställer frågan ”beskriv sambandet mellan klass och skolresultat” och studenter svarar ”man ska inte kategorisera elever”.
Det är tragiskt därför att en utbildningsinstitution inte klarar av att analysera varför studenter svarar så.
Det är tragiskt därför att utbildningen låter studenter gå vilse, istället för att undersöka vilken karta de följer, och visa dem en bättre karta.
1 kommentar:
Ja, det verkar vara en ”löjlig akademisk ritual” om akademiker, som dessutom trots allt ofta använder skriftspråk, förbjuder ”jag” i skriftspråket, eftersom det enligt vad jag lärde mig i gymnasiet är många år sedan det ansågs opassande med ”jag” i skriftspråket och det nu är andra ”regler” som gäller i fråga om det, men min empiri i frågan kan förstås utmanas av andras argument och empiri.
Jag tycker med liknande argument som dina att dina frågor är angelägna men har cokså några frågor: Jag är inte säker på att jag har klart för mig vad du avser med ståndpunktsfilosofi men oavsett vilket: Hur ställer du dig till ståndpunktsepistemologi, framförallt i relation till frågan om vem som avgör vilka argument som är bättre eller sämre underbyggda, vilken empiri som betraktas som mer eller mindre giltig osv. Vem har tolkningsföreträde? Och i detta fall mer specifikt i fråga om det som analyseras och diskuteras på högskolor och universitet?
Skicka en kommentar