4 oktober 2009

politisk korrekt

Ibland är man slö. Jag har blivit förolämpad, för en vecka sedan. Och upptäcker det nu.

En student kommenterade en föreläsning med "du vet ju vad du ska säga för att vara politisk korrekt".

Jag fattade ingenting. Jag, politiskt korrekt? Inte!!!!

Sen förklarade hon. Muslimer har en hederskultur, de förtrycker kvinnor och mördar döttrar. Därför måste vi befria deras kvinnor. Det vet alla. Men du förnekar det. Du vägrar att se sanningen därför att den inte är politiskt korrekt.

Lite naivt trodde jag att den härskande/styrande ideologiska diskursen är mest politisk korrekt:
  • nyliberal marknadsreligion,
  • neokonservativ law-and-order-romantik,
  • postpolitik, som finansministens vädermetaforer
  • salongsrasism med migrationsverkets champagnefester när man lyckas med en svår utvisning
I verkligheten är det tydligen politiskt korrekt att veta att rasism är den sanna läran, men att förneka det därför att man vill tillhöra kultureliten. Att ljuga för karriärens skull. Att vara en intellektuell hora.

Lustigt. Nästan. Den styrande rasismen beskyller alltså icke-rasister för att ha makten över diskursen.

Men det har rasister alltid gjort: "slå tillbaka" för att försvara fosterlandet, vitheten, rasen. Finns något brutalare sanningsanspråk än att hävda "den som förnekar att vi har rätt ljuger"? Antingen har de rätt, eller så har de rätt.

Och den som inte är med oss är mot oss.

För dom har vi läger. I rent självförsvar, förstås.

Inga kommentarer: