Ofta upptäcker jag resonemang av typen "jobben räcker inte till", eller "regeringen har skapat jobb". Båda utgår från en föreställning om en begränsad jobbmängd som skall fördelas till alla behövande.
Det är svårt att förklara att resonemanget på en och samma gång hör hemma i berättelsen om den sociala ingenjörskonsten ("vi fixar jobben", "vi löser krisen") och om främlingsfientligheten ("dom tar våra jobb").
Studenterna menar oftast inte illa: de är beredda att dela på jobben, och vill gärna att regeringen fixar några fler jobb för behövande flyktingar.
Men det är svårt att frigöra sig från den förhärskande föreställningen - till och med nu när regeringen inte "fixar jobben" utan hoppas att allt löser sig. Nu står hoppet till G20: de skall nog fixa jobben.
Tanken på den goda överheten väger tyngre än tanken på marknadsekonomin ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar