”Hellre lite skit i hörnen än ett rent helvete”, sägs det.
Nåväl.
Jag läste just om något om ett pedagogiskt helvete: Värderingsövningar som exempelvis ”4 hörn” handlar inte om rätt och fel.
Det är säkert betryggande för en elever som intet ont anande ställde sig ett hörn och sedan upptäckte att hon är alldeles ensam där. Hon kan ju tyst rabbla det pedagogiska mantrat för sig själv: Det är inte fel att vara ensam om en uppfattning, det är inte fel att ha en åsikt som ingen annan har, det är inte fel …
Det är ett rent helvete att känna sig som en liten skit i fel hörn.
Tack och lov förstår de flesta eleverna vad som kommer att hända, kalkylerar balansen mellan bästisen, läraren, normen, ämnet och en massa annat och ”råkar” ställa sig i ett hörn som inte är rätt eller fel, men där det ändå majoriteten samlas.
Det borde finnas reserverade platser i helvetet för lärare som förväxlar ”är” och ”bör”, och som trosvisst förkunnar att deras egen önskedröm är verklighet. Det är den liberala, voluntaristiska drömmen: verkligheten förändras när man känner för det.
Synd att de kvinnor som lät sig fängslas i sin kamp för kvinnlig rösträtt inte visste att de borde bara ha ställt sig i rätt hörn för att få lov att rösta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar