SAMR-modellen hjälper att reflektera teknikanvändningen. Man kan alltså ställa frågan ”vad praktiserar du egentligen när du använder informationsteknologi i undervisningen”?
Titta gärna på dessa 2 beskrivningar:
Johan Busck lägger till, lite pessimistisk:
- U: Unused, tekniken finns men används inte.
- A: Addition, tekniken används men den ersätter inget. T ex när papper och pdf lever "sida vid sida”.
Min fråga är om eller hur IKT påverkar undervisningsfilosofin.
Jag ser att många studenter och lärare slåss med frågan hur ”internet” påverkar undervisningen och tänkande kring undervisningen. Nyss fick jag kommentaren: ”internet är ju jättebra, men det finns så mycket skräp där att eleverna måste lära sig källkritik”.
Jag ser att många studenter och lärare slåss med frågan hur ”internet” påverkar undervisningen och tänkande kring undervisningen. Nyss fick jag kommentaren: ”internet är ju jättebra, men det finns så mycket skräp där att eleverna måste lära sig källkritik”.
Eller: ”Folk på internet tycker ju till om allt möjligt. Därför låter jag mina elever leta efter fakta, och sen håller jag en kort föreläsning där jag berättar hur det egentligen ligger till.”
Aktiva elever som söker information på sina egna (eller lärares) frågor, som tänker till, reflekterar, funderar, producerar tankar, meddelar dessa tankar till andra … och lärare som ställer frågan ”jamen den sanna informationen då? Kunskapen, med stort K? Sådana beständiga kunskaper som vårt samhälle bygger på?????”
Märkligt att vi sitter kvar i frågan: är det sant?
Vi har inte kommit fram till frågor som
Vi har inte kommit fram till frågor som
- är det relevant?
- för vem?
- i vilket perspektiv?
- vilken diskurs reproduceras?
- vilken ideologi uttrycks?
En av mina kollegor hörde hur jag i en föreläsning föreslog att lärare inte bara skulle berätta ”sanningen om demokratin”, utan ställa sig frågan ”i vilket syfte vill jag berätta just det här för mina elever, och varför berättar jag inte något annat (som också är sant)?”
Responsen blev en varning för relativism: ”var skulle vi hamna om alla fick tycka fritt?”.
Pedagogiken, och i synnerhet lärarutbildningen, har en lång väg att gå om den sitter fast i valet mellan ”sanningen, bara sanningen och intet annat än sanningen” och ”relativism”. Det är ungefär så Björklund beskriver världen: fast kunskap eller socialdemokratisk flumskola. Underordning eller kaos. Undersåtar eller anarki.
Synd att inte Gerd Biestas Bortom lärandet: demokratisk utbildning för en mänsklig framtid har fått mera spridning. Än.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar