Analys av icke-analyser

Med en känsla av skuld och skam inser jag att jag - vi lärare? - tar saker och ting för givna som är självklara i en given kontext, men uppenbarligen obegripliga utanför denna kontext. Inte mycket interkulturell kompetens här, inser jag.

På senare tid har jag träffat en del studenter som står frågande inför uppgiften att analysera något. Men samtidigt frågar ingen vad gör man när man analyserar en text? Jag tror att frågan uteblir därför på att studenterna tror att de vet. Den försök till analyser jag har sett antyder att det finns många olika föreställningar:

• begreppsliga kopplingar: ”texten använder ordet frihet många gånger, och det visar att det är en liberal text, eftersom liberalism handlar om frihet”
• tankefigurer: ”texten handlar mycket om miljö och sånt, alltså handlar texten om ekologism.”
• perspektiv: ”texten är skriven utifrån ett egoistiskt och elitistiskt perspektiv, jag tror att det är någon överklass-kille som har skrivit det”
• intryck: ”texten påminner mig om x”
• (o)sanning: ”texten påstår att x, men det är fel”
• värdering: ”texten påstår x, men det tycker jag inte” (eller: ”texten säger x, men det är en rasistisk ståndpunkt som sårar många”.

Och, den kanske sorgligaste insikten av dem alla:

• föreställningen att det inte finns något bakom det texten säger. Det sagda är det menade, betydelsen, face value. Meningen ”jag säger åt min chaufför att köra barnen till skolan” betyder ingenting utöver att ”jag” säger något till min chaufför … inget om position, klass, ägande. Meningen ”Morgan Johansson låter kriminaliteten öka i Sverige” betyder att kriminaliteten ökar och att Morgan Johansson är nöjd med det. Det är inget påstående om brottsligheten, dess orsaker och om möjligheterna att göra något åt den. Inget.

Det är ganska tydligt för mig att jag/vi har missat mycket.

Först och främst har jag/vi inte analyserat (!) vilken tolkning av analys studenterna praktiserar. Med andra ord: vi har inte ställt frågan vad studenterna måste ha tänkt när de gör sin analys av en text. Jag gissar att det beror på att jag/vi handlar som om vår egen tolkning av analys vore universell, och den enda möjliga.

Jag har inte varit medveten om att skillnaden mellan texters yt- och djupstruktur är inte självklar heller. Att avslöja en texts inre logik - från val av perspektiv, kunskapsintresse, ideologiska positioner till konkreta uttalanden, argument, bevis, och texters slutsatser och triumf över konkurrerande texter - kräver hårt arbete. Och medvetenhet om att dessa aspekter av en text existerar. Men framför allt kräver det att man kan reflektera över vad en text egentligen gör när den väljer vissa begrepp, nyanser, formuleringar.

Jag har länge varit förvånad att studenter kan skriva att Englund hävdar och Dewey påstår eller Einstein tycker att ljusets hastighet … Det sista är påhittat, Einstein spelar ingen större roll i mitt arbete. Men att studenter inte är medvetna om betydelser och konnotationer i texter är tyvärr sant. Men ordens valörer är avgörande för att kunna tolka hur en text förhåller sig till det den formulerar.

Det finns några fler instrument som är viktiga för att kunna analysera en text: medvetenhet om teorier, bland annat. Vad är en teori, hur hänger teorier och empiri/argument/bevis ihop, hur hittar man teorin bakom ett uttalande och hur styr teorier vilka uttalanden som görs i en text … Det är svårt. Jag har sett många gånger att även studenter som kan beskriva exempelvis progressivism i en tenta inte känner igen progressivism i en text. Progressivism är en text som säger vissa saker, en läroplan är en text som säger något annat, och aldrig mötes de tu. Jag inser nu att det kräver träning - och att våra studenter inte har fått denna träning.

Det är allt för mycket som jag/vi har tagit för givet. Jag är ledsen för det …

Jag tror att jag skulle behöva återvända till Gee och hans fråga hur måste man ha tänkt för att kunna säga så, för att medvetandegöra studenter om skillnaden mellan det sagda och dess innebörd. Mellan yta och djup. Orden och meningen.